Vid en snabb titt på specifikationerna så verkar det inte ha hänt så mycket sedan föregångaren CX4. CX5 är fortfarande en 10 megapixels, bakgrundsbelyst CMOS-sensor vilket inte är så mycket jämfört med konkurrenterna. Samma sak med zoomen på 10,7x, det är lägst i testet. Tillsammans med Samsung är det också de enda kamerorna som inte har filmning i 1080-upplösning. Däremot kan man inte klaga på skärmen som också är en högupplöst 3-tummare.

Det är synd att säga att CX5 ser spännande ut, det är snarare en avskalad och enkel design. Men huset känns åtminstone pålitligt stadigt. Kontrollerna begränsar sig till en funktionsratt, några knappar och en liten styrspak för menynavigering. Det är inte lika smidigt som fyrvägs-navigeringshjulen de flesta andra använder då man lätt vinglar till och väljer fel. Menyerna är också onödigt långa. Man kan välja mellan två automatiska lägen, 14 scenlägen, 5 kreativa lägen, två snabbval eller serietagning. Däremot inga manuella eller halvautomatiska lägen.

Det enda Ricoh inte lyckades fullt ut med är det elaka testet i svag belysning. Då blev det brusigt och brusreduceringen gick ofta till överdrift. Under mer normala förhållanden lyckades CX5 desto bättre. Geometrin kan man inte klaga på och skärpan är helt okej. Färgåtergivningen är mycket bra och lyckades till och med fånga nyanser som många andra missade. Den har dessutom ett stort dynamiskt omfång som gör att den klarar både skugga och högdagrar riktigt bra.

Slutsats
CX5 är en seriös kamera som fokuserar på bildkvalitet snarare än finesser och funktioner. Den känns välbyggd men specifikationerna släpar efter konkurrenterna. Både zoom och upplösning är sämst i testet och HD-upplösningen imponerar inte heller. Dessutom är vi inte helt nöjda med menyhanteringen. Till det här priset är det helt enkelt svårt att se att den kan mäta sig med de andra kamerorna, trots att bildkvaliteten är bra.