HRT HeadStreamer, den enda testdeltagaren som är en asynkron hörlurs-DAC, är bara lite större än NuForce uDAC och FiiO E10. I praktiken är den fortfarande otroligt behändig och bärbar.

Det finns bara två kontakter på den här omvandlaren: en 3,5-mm minijack och en mini-USB som både tar emot digitalsignalen och ström. Någon volymkontroll finns inte, så du måste reglera ljudet från datorn.

Utsidan pryds av sex lysdioder som anger om insignalens upplösning är 32, 44, 48, 88 eller 96 kHz och om ljudet är avstängt.

Ljudet
Till att börja med verkar ljudbilden ännu lite mörkare än med FiiO och NuForce. Till exempel i singer/songwriter Maria Solhems välljudande ”Suspicion” från första skivan Barefoot. Henne röst är mjukare och rundare och känns en smula mörkare. Det visar sig bero på att upplösningen är bättre i diskanten. När man lyssnar på cymbalerna och fingerspelet på gitarren är det uppenbart att det faktiskt finns mer luft i HeadStreamers övertoner.

Skivan Rambokniv med mitt eget metalprojekt Staal avslöjar samma sak. Den har jag varit med och rattat ljudet på så jag vet hur den ska låta. Musiken ska vara aggressiv men inte skarp. Med FiiO och NuForce är övertonerna hårdare. Med HeadStreamer låter det mer ”hifi” och den stora bastrumman sparkar ifrån sig med mer tyngd. Det här är riktigt bra grejor.

HeadStreamer är den enda hörlursomvandlaren som tydligt skiljer en 16-bitars inspelning från en 24-bitars. Inte heller denna passar särskilt bra till att driva tungdrivna hörlurar, så man kan inte räkna med att få ut så mycket tryck ur tröga studiolurar som AKG Q701. Ljudet blir tillräckligt högt men dynamiken plattas till och det saknas liv och gnista. Fast med mer lättdrivna saker som Kicker HP541 låter det tufft, med bra tryck i basen och tydligt fokus på distade gitarrer utan att det låter vasst. Häftigt!