Det går inte att komma ifrån att One A9 är slående lik iPhone 6, även om HTC hävdar att de var först med designelementen. Inte för att det är någon nackdel då det är en väldigt snygg mobil med läcker kvalitetskänsla. Märkligt nog för en mobil i den här prisklassen så har den inte den bästa processorn utan en mellanmodell. Lägre prestanda märks inte hela tiden, men när man gör mycket samtidigt eller kör tunga spel så får den kämpa. Dessutom har den väldigt snålt med lagringsutrymme så ett SD-kort är nästan ett måste.

Tack vare AMOLED-panelen har skärmen bra färgåtergivning och upplösningen räcker till, men den sticker inte ut på något sätt. Tyvärr gäller det även kameran som HTC tidigare har satsat på med kontroversiell teknik. Detta är mer av en dussinkamera vars bildkvalitet inte kan mäta sig med konkurrenterna, trots välkomna finesser som RAW-format. One A9 har inte heller samma imponerande högtalare som i One M9 även om ljudkretsarna på insidan ger bra ljud i hörlurar.

Något förvånande är One A9 den första icke-Nexus-mobilen som har Android Marshmallow. HTC har dock lagt på sitt eget Sense-gränssnitt, vilket vi absolut inte har något emot då det faktiskt tillför praktiska funktioner. Man stöder därför fingeravtrycksläsare, som är placerad i hemknappen och som reagerar snabbt och precist. Tyvärr har HTC satt i ett klent batteri vilket, trots strömsparfunktioner, gör att den inte håller en hel dag om man använder den flitigt. Så att köpa till snabbladdaren är ett måste.

Slutsats

Vi är vana vid att HTC antingen släpper Desire-modeller som är budget eller One-modeller som är lyx. Och då sparar man inte på krutet utan allting är så bra som det bara kan bli. A9 är därför lite av ett mysterium. Den känns lyxig och har en hög prislapp, men allting på insidan känns som en mellanmodell. Skärmen imponerar inte, kameran sticker inte ut på något sätt, högtalarna är bara okej, mobilen är förvånansvärt långsam och batteriet för klent. Det är bara acceptabelt med ett lägre pris.