Svart plast på framsidan, aluminiumram och silkeslen röd plastbaksida. När man håller HP Slate 7 i handen känner man att det är tal om en märkesvara med välgjord formgivning.

Skärmen är riktigt bra. Den är naturtrogen och ljusstark och den vita färgen verkar vit – fast har ett marginellt varmare helhetsintryck än den kliniska Archos-plattan.

Kameran på Slate 7 är också bra. Hela 3,1 megapixlar klarar den bakre kameran. Det innebär att den är fullt användbar för enklare fotografering. Alltså om du inte har telefonen med dig, för även om HP:s kamera är testets bästa så är den fortfarande sämre än vad en billig smartmobil klarar av nu för tiden.

Slate 7 uppvisar inga tecken på ansträngning när man använder den. Speltestet avlöper problemfritt och detsamma gör surfning, Facebook och e-post. Tunga nyhetssidor hackar lite, men det är en begränsning som gäller samtliga testdeltagare.

Jag måste erkänna att jag inte har varit så förtjust i att man sätter en rappares namn på allsköns produkter som något slags bevis på att det låter bra. Fast någon form av mirakel har den gode Dr Dre ändå uträttat. Det som kommer ut ur de två små springorna i nederkant har inget med hifi att göra men är ändå förhållandevis behagligt att lyssna på, även när man vrider upp volymen. Om jag skulle komma på tanken att lyssna på musik genom de inbyggda högtalarna i en surfplatta, så skulle det vara med den här.

HP:n böjer sig en smula under vridtestet, men knakar eller gnisslar inte. Och bilden påverkas inte.

Slutsats
HP var en av få stora tillverkare som hade en surfplatta i den superbilliga klassen. Och Slate 7 har minsann annat än namnet att skryta med. Skärmen är en av de mest naturtrogna, hastigheten är utmärkt – och så ser den knall(röd)bra ut!