Man märker knappt att man har dem på sig. De stora ovala kåporna sitter perfekt på huvudet. Storleken, plus det faktum att de inte kan vikas ihop, gör kanske att HD438 inte är idealiska till iPoden, och var Sennheiser har fått sina specifikationer från kan man alltid undra. I praktiken är känsligheten nämligen lägre än den angivna, så man måste vrida upp volymen ett par extra snäpp för att komma upp på samma nivå som de övriga i testet. Det betyder att lurarna passar bättre hemma än ute, och när de ansluts till en bra förstärkare med 6,3-mm-adaptern som ingår så glimtar de till med ett balanserat och kontrollerat ljud. 
Lite väl kontrollerat, kanske. För dynamiken saknar spänst. Allt låter balanserat och prydligt, men får aldrig upp farten. Många kan nog – med rätta – uppfatta HD438 som tråkiga. Även om röster klingar fint, ljudbilden är detaljerad och man kan lyssna i evigheter, så blir det inte många ögonblicks entusiasm. Somliga gillar säkert sådan friktionsfri musikförmedling, för Sennheiser-lurarna låter alltid bra, de briljerar bara aldrig. De som behöver potent bas och dynamik bör välja något annat. De som bara gillar att slappna av med musik i ett par komfortabla och godkända lurar får precis vad de vill.