För inte så länge sedan lanserade Sony LinkBuds, som var en ny produkttyp: ett par trådlösa öronproppar med helt öppen princip. Tanken är att de ska kunna sitta i örat hela dagen och att man hör omgivningen runt omkring sig samtidigt som man lyssnar på ljudböcker, poddar, nyheter eller till och med musik. När man är på fisketur, ute i skogen eller på andra platser där man helt enkelt inte vill stänga ute världen. Ett par öronproppar som man glömmer bort och som inte står i vägen för de dagliga sysslorna.

Men LinkBuds passar naturligtvis inte alla, inte heller för alla användningsområden. Eftersom öronpropparna i princip är ett par öppna ringar man har i hörselgången så blir både basregistret och maximala ljudtrycket begränsat. Det är med andra ord inte musik som är favoritsysselsättningen, utan snarare tal. Brusreducering finns inte heller, för de tillfällen sådant hade varit praktiskt. Av den anledningen vill många hellre använda ett par vanliga öronproppar där man kan aktivera omgivningsljud när det behövs – när man vill höra trafiken runt sig eller när arbetskollegan försöker säga något viktigt. Och så kan man njuta av musiken, bortkopplad från allting, resten av tiden.

LinkBuds S – det bästa av två världar?

LinkBuds måste sägas vara en ganska så extrem produkt, men med nya LinkBuds S vill Sony ge en möjlighet att få en fyllig och förseglad bas när man lyssnar på musik, plus faktiskt stänga ute världen när man vill. På samma gång som man vill ha något väldigt kompakt och något som sitter skönare i öronen än vad de flesta öronproppar klarar av.

LinkBuds S är betydligt mer kompakt än toppmodellen WF-1000XM4, även laddfodralet är litet och mjukt rundat så att det lätt glider ner i byxfickan. Vi har visserligen sett många andra öronproppar på marknaden som har en lika kompakt storlek, men för Sony är detta nytt. LinkBuds S är till skillnad från de ursprungliga LinkBuds en sluten konstruktion, för att kunna ge ett ljud som har fylligare bas. Sony har i stället valt att jobba extra hårt med digital bearbetning av omgivningsljudet, för att åstadkomma en mer återgivning av omvärlden när man vill. Naturen runt omkring ska låta helt naturlig och inte digitalt bearbetad genom en DSP. Även om det är precis vad den är.

Eftersom mikrofoner och ljudprocessning är nödvändiga för att lyckas med detta, på samma sätt som med aktiv brusreducering – fast tvärtom – har Sony även lagt till brusreducering i LinkBuds S. Detta är med andra ord ett försök att göra en allt-i-ett-öronpropp som ska tillfredsställa de flesta lyssnare i de flesta situationer. Och till ett riktigt bra pris!

Bra batteritid och snabb laddning

Eftersom LinkBuds S ska kunna sitta i öronen hela dagen har de en lång batteritid på 6 timmar i propparna och 14 timmar extra i laddfodralet om man lyssnar med brusreducering eller omgivningsljud. Om all ljudbehandling stängs av håller de uppemot 50 procent längre.

Behöver man ström snabbt i urladdat tillstånd får man ungefär en timmes speltid efter bara fem minuters laddning. Trådlös laddning stöds dock inte.

Lätta att para

Första gången LinkBuds S ska parkopplas är det bara att ta ut dem ur fodralet och hålla dem nära telefonen. Öppna Headphones Connect-appen så dyker de upp där. Sedan är det bara att parkoppla och vara medveten om att det kan finnas en firmware-uppdatering. Den tar upp till en timme att installera …

Musik och samtal kan styras genom att trycka på propparna, även om jag personligen föredrar att använda telefonen direkt. Men det är praktiskt att kunna trycka på vänstra proppen för att växla mellan brusreducering och omgivningsljud, det är väl ungefär det jag använder dem till. Att väcka röstassistenten då och då kan också bli aktuellt, genom att hålla fingret på utsidan av höger öronpropp i ungefär två sekunder.

Användning och komfort

Ett par öronproppar brukar inte vara svåra att använda och det är det inte LinkBuds S heller. Men det finns en del man måste tänka på. För det första: om du ska använda LDAC-kodeken för att få bäst ljud med Android-enheter måste du växla till ”Prioritera ljudkvalitet” i appen, i stället för att prioritera stabil anslutning. Men oroa dig inte, anslutningen är fortfarande stabil. Sedan måste du gå till Bluetooth-inställningen i din Android-telefon och aktivera LDAC för den anslutna enheten.

Du kan optimera propparna för 360 Reality Creation, som är Sonys sätt att leverera 3D-ljud med stereomusik. Ett urval av sådan musik finns på Tidal och Deezer och genom att skanna örat med mobilkameran anpassar algoritmerna sig efter din öronform. Ljudformatet kan fungera ganska bra, men jag tycker inte att det tillför musikupplevelsen särskilt mycket.

Försöker återställa förlorad information

Du kan aktivera DSEE Extreme-funktionen i appen, den försöker efter bästa förmåga återskapa förlorad information i komprimerade musikfiler. Den senaste versionen ska återge komplexa högfrekventa instrument som hi-hat och cymbaler på ett mer naturligt sätt än tidigare DSEE-versioner. Personligen tycker jag alltid att sådana förbättringsmetoder gör något konstigt med musikens dynamik och timing, så jag brukar inaktivera dem.

Begränsad – men nödvändig – EQ

En annan sak du ska känna till, och som du kan få ägna lite tid åt, är equalizern i appen. Den har fem band och den enda basjusteringen är i princip vid 400 Hz. Men dessutom har den en Clear Bass-funktion som kan ställas upp eller ner, tio steg åt varje håll. Den påverkar frekvensområdet under 80 Hz och är som att höja och sänka en subwoofer.

När det gäller ljudet så är det helt okej direkt ur kartongen. Basen är lite tam och jag tycker allt att diskantregistret hade kunnat glänsa lite mer. Det finns inte riktigt tillräckligt med luft under instrumenten, oavsett om det är popmusik eller klassiskt i spellistan.

Det är här EQ:n kommer in. Det första jag gör är att dra upp Clear Bass till +7, för att få lite tryck längst ner. Du kan också höja den lite vid 400 Hz, men inte för mycket. Då blir basen luddig i stället och maskerar mellanregistret runt 1 kHz. Som jag också höjer upp lite, för att få klarare instrument och röster. Om du drar upp mycket här kan du med fördel sänka lite vid 2,5 kHz så att det inte låter vasst och nasalt. Till sist höjer jag ett litet snäpp vid 6,3 kHz och lite till vid 16 kHz, för att få mer luft.

Bra ljud efter justering

Nu är ljudet tillräckligt fylligt och luftigt. Lite mer bas än vad som är helt neutralt, men det tycker jag ofta funkar bra, speciellt med popmusik som ofta är ganska platt producerad.

Ljudet från LinkBuds S är nu riktigt bra, äntligen kommer Till Brönners trumpet ut i all sin prakt i Cohen-covern A Thousand Kisses Deep. Och pianot i Golden med Alexis Ffrench klingar snyggt. Mikrodynamiken kunde ha varit ännu bättre och pianot låter lite som ett elpiano. Mer med iPhone än med Android. LDAC-kodeken hjälper en hel del jämfört med AAC.

Rapparen Jack Harlows First Class smäller till fint i basrytmerna och rösterna kommer fram väldigt tydlig. Det här är helt klart bra, riktigt imponerande med tanke på priset.

Oavsett vilken typ av musik jag ger Sony-propparna i uppdrag att spela så låter det fint när det ska och häftigt när det behövs.

Bra brusreducering, strålande omgivningsljud

Huvudpoängen med LinkBuds S är att du ska kunna använda dem hela dagen, och det inkluderar både komforten – men också funktionen med omgivningsljud. För även om de flesta öronproppar har en sådan funktion är det helt uppenbart att Sony har jobbat hårdare med den än de flesta andra.

För det första märker jag inte av någon fördröjning alls. Ljudet av klickandet från tangentbordet hörs i öronen exakt samtidigt som tryckningarna. Och även om det inte låter lika naturligt som med ett par öppna hörlurar – eller med de ursprungliga LinkBuds – är detta helt klart det näst bästa.

När folk pratar med mig hör jag dem klart och tydligt, och jag kan promenera i skogen och höra alla ljud från naturen. Visserligen i en smula syntetisk form, men inte alls som med andra öronproppar jag har testat. Här ligger LinkBuds S ett rejält steg före Sonys egen toppmodell WF-1000XM4.

Brusreduceringen fungerar också okej. Pluggarna släpper igenom en del mer höga frekvenser än WF-1000XM4, och brusgolvet är lite högre (mer sus). Men det fungerar definitivt bra nog, LinkBuds S ligger inte efter vare sig Soundcore Liberty 3 Pro eller NuraTrue på det här området. Om du letar bland de bästa toppmodellerna som kostar 50 procent mer än LinkBuds S, så hittar du däremot både den ena och den andra som slår dem på brusreducering. Men jag vill påstå att Sony-propparna faktiskt har allt du behöver.

Slutsats

Sony LinkBuds S är ett par väldigt intressanta öronproppar. Förutom att de är väldigt små och kompakta har de en komfort som gör att de kan sitta i öronen hela dagen, så länge man orkar, utan att bli svettiga eller obekväma. Och tack vare det kanske bästa omgivningsljudet (transparens) vi någonsin har hört kan du verkligen släppa in världen när du vill. Eller stänga ute den med brusreducering om du hellre vill det.

LinkBuds S låter riktigt bra när man ställer in dem ordentligt i appen, men bara 5-bands EQ plus ”subwooferfrekvens” är en smula begränsade. Ändå blev vi väldigt nöjda med ljudet till slut.

Det här är ett par tjusiga, läckra öronproppar och vi blir extra glada när vi ser prislappen. Tummen upp!