Version 2.0 av populära Beoplay E8 har ett par små, men för somliga viktiga förbättringar på lager jämfört med föregångaren. För det första har den fått stöd för trådlös laddning. Antingen med Beoplay-laddningsplattan på 10 watt som kostar 1 200 kronor extra eller med vilken annan Qi-laddningsplatta som helst. Mikro-USB är dessutom ersatt av USB-C, vilket ger snabbare laddning.
Vad är inte fixat?
Vi gillade verkligen E8 när den kom, men artikelförfattaren klagade på att passformen hade kunnat vara bättre och att batteritiden var för kort. Just de här två sakerna är oförändrade i version 2.0.
Vad som inte påpekades var bristen på aptX-stöd, vilket också gäller E8 2.0. Dessutom är ljudfördröjningen ganska lång. Ljudet är inte synkroniserat med läpprörelserna om du tittar på film på mobilen, och det är ännu värre med spel: kraschar du en bil på skärmen så tar det nästan en kvarts sekund innan ljudet kommer, vilket förstör verklighetskänslan.
Trådlöst brus och dåligt räckvidd
Den trådlösa räckvidden är sämst i klassen. 10 meter var allt jag kunde gå ute i det fria – en femtedel av den bästa deltagarens räckvidd.
Passformen är identisk med föregångarens. I mina öron sitter 2.0 bra, men jag har läst att andra tycker att de är lite knotiga. Användarvänligheten med knapparna på höger och vänster propp är också lite pillig. Tryck en gång på höger öronpropp för att starta eller pausa en låt. Två tryckningar hoppar till nästa. Men vad händer när du trycker tre gånger? Då aktiveras plötsligt telefonens röstassistent. Ska du hoppa bakåt i låtlistan måste du i stället trycka två gånger på vänstra öronproppen. Trycker du en gång på vänsterproppen så släpps ljud från omvärlden in i örat så att du hör vad som händer runt omkring. Just det här är väldigt praktiskt.
Ljudkvalitet
Ljudet står det däremot bra till med. Detta var inte heller några problem i föregångaren. Basen är fyllig och djup. Rytmerna i Billie Eilishs Bury a Friend är hårda men ändå sköna. Det finns inga vassa toner någonstans. Hennes röst kunde kanske ha kommit ännu längre fram i ljudbilden, den hålls igen en smula i registret där ljusare röster har mest energi.
Med klassisk musik behåller öronpropparna fattningen, även i kraftigare crescendo-passager. Men det saknas lite tryck i mellanregistret, E8 är aldrig tillräckligt aggressiva. Emellanåt låter det lite för välpolerat och finslipat.
B&O har för övrigt en app där man kan välja en ljudkaraktär som passar ens personliga smak, och hade ljudkvaliteten varit det enda kriteriet så skulle BeoPlay E8 2.0 ha varit med och slagits i toppen.
Slutsats
Beoplay E8 2.0 är ett par tjusiga öronproppar, med snyggt ljud och stark lyxkänsla. Precis som föregångaren E8. Ett par småsaker är nya, till exempel trådlös laddning och USB-C-kontakt.
Men de viktigaste bristerna är inte fixade. För även om ljudet är riktigt bra (fast kanske lite väl försiktigt) så saknas aptX och propparna har dessutom en ganska lång fördröjning (cirka 200 ms?) som gör det irriterande att titta på film och spela actionspel.
