När man ser Yamahas lösning så kan man inte hjälpa att föreställa sig att någon tänkt att man behöver trådlösa proppar, hittat ett par trådade proppar och en Bluetooth-mottagare, och tänkt ”problemet löst”. Det känns helt enkelt inte som en integrerad produkt. Om inte annat är det irriterande att behöva ha en dosa i änden av sladden som man måste fästa någonstans. För att inte tala om när man behöver trycka på något och upptäcker att dosan ligger i fickan. Mottagaren känns dessutom mer än lovligt plastig.

Hanteringen är ändå okej om man väl har fingrarna på mottagarens reglage. Propparna sitter åtminstone bekvämt och är så lätta att det inte känns besvärligt. De kan även bäras med sladden nedåt, eller i en ögla över örat. Tyvärr är inte propparna Yamaha valt till sin sändare de allra bästa. Diskanten blir lätt för vass och basen känns luddig, samtidigt som ljudet känns lite avlägset. Man kan inte pressa dem speciellt mycket och det är svårt att känna något engagemang, eller att njuta av musiken.

Slutsats

Yamahas proppar känns som den första generationens trådlösa hörlurar när man var tvungen att ha en stor kontrolldosa fäst i kläderna. Och så långa sladdar till den, på ett sätt som gör att det inte känns trådlöst längre. Allting känns plastigt och billigt som om Yamaha man tagit en genväg istället för att utveckla något modernt i linje med konkurrenterna i detta test. Spiken i kistan är att det inte ens låter speciellt bra. Hade EPH-W32 åtminstone varit avsevärt billigare hade man kanske kunnat se en poäng med dem.