Pioneers hörlurar är gjorda för högupplösta musikformat, och bör därför vara en dröm att ha ihop med Pioneers egen bärbara musikspelare XDP-100R. Två kablar ingår, varav den ena är något så speciellt som en balanserad kabel med 2,5-millimeters minijack i änden som ska in i spelaren. Pioneers egen spelare har ingen sådan utgång, det har däremot flera modeller från Astell & Kern och dessutom Onkyos nya DP-X1 – företaget som köpt Pioneers hemmabioavdelning. Vill du koppla balanserat till en hörlursförstärkare behöver du en adapter (som vi tycker borde ha ingått).

I övrigt utstrålar MHR5 byggkvalitet. De är lätta och behagliga att ha på sig och dessutom hopfällbara. Kåporna omsluter inte öronen lika mycket som de största testdeltagarna, de vilar en del utanpå öronen. Men kåporna är större än i Jays u-JAYS och framförallt KEF M500.

Ljudet

Ljudet är naturligt och neutralt, en aning mjukare än Jays och Audio-Technica. Övertonerna är luftiga, men inte lika framträdande. Mellanregistret återges med massor av gnista och attack, men det blir aldrig vasst. Under klappningarna i upptakten av Nathaniel Rateliffs ”S.O.B.” kommer rumsklangen från studion fram bra. Pioneer-lurarna är bra på att ge ljudbilden rymd. Nathaniels röst är naturlig och det blir riktigt livligt när orkestern sätter igång för fullt.

Pioneer har ett bra grepp om basrytmerna också, vilket gör elektronisk musik underhållande. Här finns inte riktigt samma upplösning och luft i övertonerna som med Sennheiser, Denon och Beyerdynamic, så orkestern i Joni Mitchells ”Both Sides Now” är inte riktigt lika stor som vi vill ha den. Men det låter musikaliskt och välbalanserat, och Jonis röst är innerlig och känslig.

Pioneer har lyckats med balansen mellan detaljer och musikalitet. SE-MHR5 fungerar oerhört bra tillsammans med en mobiltelefon och växer med uppgiften om de kopplas till en bra förstärkare.