Hopfällbara KEF M500 är testets mest kompakta och säljs med ett praktiskt fodral. De vilar utanpå örat, inte runt det, men täpper ändå till effektivt runt hörselgången. Vårt testexemplar i vitt är extra läckert, men man kan också välja ett tvåfärgat svart utförande eller neutral aluminium. Två kablar ingår, varav en har mikrofon och fjärrkontroll för att svara i telefon, stoppa och starta musiken samt ställa in volymen. Förutom en 6,3-millimeters jack-kontakt ingår det en dubbel-adapter för flygresor.

Trots trendigt utseende med gott om aluminium tycker jag att kanterna på ramen av aluminium är för vassa. Det känns nästan som om man kan skära sig på dem.

Ljudet

Elektronisk musik tjänar på KEFs tryck i basen, M500 låter rent allmänt tämligen häftigt: cellor har en massiv och fyllig klang och Johhny Cashs rossliga röst är imponerande stor i mellanregistret. Detta är hörlurar som är lätta att tycka om och som fungerar perfekt tillsammans med en mobiltelefon.

Nackdelen är övertonerna, där det låter väl återhållsamt. Ljudet är i mörkaste laget, stråkinstrument svävar aldrig som vi vill och gitarren i Joni Mitchells ”Big Yellow Taxi” är inte tillräckligt krispig. Jonis röst hade kunnat vara öppnare också.

Newton Faulkners Massive Attack-cover ”Teardrop” låter fantastiskt när ljudbilden svävar ut med öppenhet och finess. KEF får fram dynamiken och rytmen, men saknar alltså det där allra sista för att väcka de riktigt stora känslorna. Pianot, trummorna och det udda stränginstrumentet guzheng, som nästan låter som en blandning av harpa och cembalo, behöver fler detaljer i övertonerna för att öppna sig helt och hållet.

KEF M500 är väldigt bärbara och lätta att driva, och hänger med fint i de musikaliska svängningarna. Basen är tuff också. Vi efterlyser bara lite mer öppenhet i övertonerna, som känns lite för tillbakadragna för vår smak.