De svarta pro-hörlurarna har samma element som Amiron Home, Beyerdynamics hemversion i grått, men det betyder inte att de låter likadant. Beyerdynamic DT 1990 Pro är fintrimmad för studiobruk och musiker som behöver en mer analytisk ljudbild för att höra så mycket av mixningen som möjligt.
Tekniska data är identiska för pro- och home-modellen, men här får man en spiralkabel och en vanlig kabel, båda med en mini-XLR-kontakt som pluggas in i den vänstra öronkåpan. Precis som i home-versionen är pro-modellen allra bäst när den är kopplad till en förstärkare eller en separat hörlursförstärkare.
Beyerdynamic DT 1990 Pro i praktiken
Impedans och känslighet är precis standard och en med en bra hörlursförstärkare kan de spela mer än tillräckligt högt. De kan inte fällas ihop, men är inte heller avsedda för bärbart bruk. Inte ens med en Audioquest Cobalt ansluten till en iPhone fick jag ordentligt tryck i ljudet, åtminstone inte på samma sätt som med Audeze LCD-1, som är mycket lättare att driva. Det blev något helt annat när jag kopplade lurarna till utgången på en Hegel H190 eller hörlursförstärkaren Shiit Magni 3+.
Komforten är felfri. De stora, mjuka, tygklädda kuddarna pressar inte mycket på huvudet och hörlurarna känns lättare än man skulle tro. De läcker så klart massor av ljud, och precis som de flesta öppna hörlurar passar de inte i rum där andra befinner sig.
De har minimalt med anpassningar, bortsett från justeringar av längden på huvudbygeln, som i likhet med de öppna kåporna är gjorda av massiv lättmetall.
En förtroendeingivande konstruktion, som förväntat av ett par hörlurar som främst är byggda för professionella användare. DT 1990 Pro levereras med en extra uppsättning öronkuddar. De kan ersätta de som redan sitter i hörlurarna och ger en ännu mer analytiskt ljudbild med något stramare bas.
Jag föredrog originalkuddarna, för är det något de här hörlurarna inte behöver så är det en ännu mer analytiskt ljudbild. Det är egentligen konstigt att DT 1990 Pro har samma dynamiska Tesla-element som Amiron Home, för här är ljudet uppenbarligen anpassat för studiobruk. Det ger pro-modellen en klart mer analytisk karaktär, med torrare och stramare bas, ett mellanregister som är så skarpt att man kan skära sig på det, plus ännu mer insikt och detaljer än i Amiron Home. Till en början är det tilltalande, men efter en stund blir man trött i öronen av den bitvis vassa diskanten. Som markerar den övre delen av mellanregistret och diskanten så mycket att exempelvis kvinnliga sångare kan låta skarpa.
Fokus, transientrespons och detaljnivå går det inte att klaga på, men hörlurarnas analytiska karaktär passar inte allas smak, och för längre stunders lyssnande i favoritfåtöljen rekommenderar vi hellre Amiron Home.
Slutsats
Beyerdynamics pro-modell DT 1990 Pro är ett mycket bra val för musiker och andra som vill få med alla detaljer på de olika spåren i inspelningen. Den analytiska karaktären, med ett markant lyft i diskanten, är inte lika lyssningsvänlig med tiden. Då bör man snarare välja en annan Beyerdynamic med det dynamiska Tesla-elementet. Men om man gillar hörlurar med utpräglad analytisk förmåga är DT 1990 Pro mycket lämplig – och betygsatt som hörlur för studiobruk blir det snarare fem stjärnor än fyra.
Den billiga EARS-mikrofonen är inte speciellt exakt kring 4 kHz, där den ofta visar en dipp som inte alltid finns där. Rent subjektivt finns det åtminstone ingenting som visar att hörlurarna låter tillbakadraget i övre mellanregistret. Den vassa toppen vid 8 kHz i diskanten kan vi däremot skriva under på. Basen är torr och distinkt.