Tanto är en väldigt nätt liten lur med ett tunt, tunt huvudband som mest påminner om ett diadem man hittar i flickrum. Passformen är acceptabel även om jag från början var rädd att huvudbandet inte skulle kunna hålla ihop kåporna tillräckligt över öronen. Luren känns skör och ömtålig och jag känner mig inte fullständigt bekväm med att stoppa ned den i till exempel en träningsväska av rädsla att den ska fastna i något och gå sönder när den tas upp. Däremot känns det som om man lagt lite mer fokus på sladden, som är tygbeklädd och känns mer gedigen än själva luren.

Kåporna, eller öronkuddarna i detta fall eftersom de är av on-ear-typ, är små, smäckra, klädda i skumgummi och aningen ledade för bästa komfort. Detta är den minsta och en av de billigaste lurarna i testet och förutom ”min” hallonröda (som jag tror betecknas som röd av Urbanears) finns den i blått, grått/antracit, grönt, gult, lila, orange, rosa, svart och vitt. Enligt uppgift ska den fungera med bland annat iPhone- , Blackberry- och HTC-mobiler.

Tanto levererar en förvånansvärt detaljerad ljudbild i ”Våren” och stycket uppfattas lika lätt som själva luren, om än dock med mer styrka. Diskanten ligger på gränsen till att vara lite för intensiv men hamnar ändå på rätt sida. Samma sak gäller när Mikael Wiehe tar sin gitarr och stämmer upp i känslosamma ”Den jag kunde va”. De djupare tonerna är, inte helt oväntat, rätt klena och introt i Skynyrd Nation blir mest jobbigt för öronen då basen uteblir och gitarrerna pockar på uppmärksamhet.

Slutsats
Tanto är en liten nätt hörlur med öppen konstruktion och levererar ljud därefter.  Luftigt och öppet med en diskant som håller sig på precis rätt sida gränsen för att inte bli för påträngande. Basen är dock inget att hänga i julgranen så någon rocklur är det inte. Konstruktionen är lite i klenaste laget för att vara en lur man bär med sig och trots den rimliga prislappen tycker jag att man kan förvänta sig en konstruktion som känns hållbar.