Sonys bidrag till testet sitter bekvämt över själva öronen men huvudbandet är plastigt och hårt. Den är visserligen varken den dyraste eller billigaste luren i testet men något mjukt material närmast huvudet tycker jag man kan begära. Faktum är att hela luren känns lite plastig och skramlig. Kåporna är vridbara i sidled samt går att vinkla en aning lodrätt. Vill du ha en hyfsat diskret lur väljer du varianten med svarta kåpor men vill du sticka ut en aning går det även att välja mellan vit-, röd- eller blåfärgade kåpor. I paketet följer det med en adapter som gör att luren faktiskt funkar till min Sony Ericsson Xperia som är rätt kinkig när det gäller tillbehör, det får Sony ett extra plus i kanten för.

På micken sitter, förutom en svarsknapp, även ett ljudreglage vilket gör att man slipper plocka upp spelaren för att höja eller sänka volymen om det skulle behövas, ännu ett plus i kanten för Sony – mycket praktiskt. Ljudbilden är rätt typisk för en sluten lur med ett ljud och som inte är så luftigt och öppet som man kanske skulle önska men med en bas som gör sitt jobb.

Våren låter sådär härligt piggt och glatt som den ska göra men med något dämpad diskant. I Mikael Wiehes ”Den jag kunde va” saknar jag det där realistiska gnisslet vid anslaget på gitarren men hans röst återges på ett väldigt närvarande sätt. Rockmusik levereras med bra driv och det enda jag saknar i ljudbilden är egentligen luft och rymd.

Slutsats
Rent kvalitetsmässigt känns Sony DR-ZX302VP lite skramlig och plastig och ett mjukare material mot huvudet för bättre komfort hade inte skadat. Det praktiska ljudreglaget på micken höjer dock betyget en aning, liksom den medföljande adaptern. Ljudet är rätt typiskt för en sluten lur med något dämpad diskant, inte så öppet och luftigt men med bra tryck i basen. Sony har lagt mest krut på ljudet i stället för kvaliteten och vilket som är viktigast är ju naturligtvis upp till dig.