Vid första anblicken ser JLab Flex lite konstiga ut. Ena sidan liknar en hörlurskåpa i miniatyr, medan den andra har en kulformad del som går in i hörselgången. Men det visar sig vara en smart lösning – snäckorna sätts fast som ett slags klämma på örat och sitter förvånansvärt bra.

Appen ger tillgång till en 10-bands equalizer med flera vettiga förinställningar. En av de smartaste funktionerna är ”Movie Mode” som effektivt eliminerar fördröjningen mellan ljud och bild när man tittar på video. Belkin-snäckorna hade svårt för dialogen, som kom efter läpprörelserna, men hos JLab sitter synkroniseringen som gjuten. Perfekt för Netflix-kvällen eller Teams-mötet.

Batteritiden på 7 timmar håller länge och med 14 timmar extra i fodralet kan du vara borta från laddaren i flera dagar. Flerpunktsstödet är också uppskattat – jag kan vara ansluten till både mobilen och PC:n samtidigt, och slipper parkoppla om varje gång jag växlar mellan enheterna.

Så låter JLab Flex

Ljudmässigt är JLab Flex en positiv överraskning. Andra billiga öronsnäckor kämpar med tunt och vasst ljud men Flex återger musiken fylligt och välbalanserat.

Direkt ur kartongen är hörlurarna i ljudläge EQ1. Det visar sig fungera bäst för mig, tack vare en fin balans mellan bas och diskant utan att mellanregistret drunknar. Jazz med Patricia Barber låter faktiskt förvånansvärt bra, med fin separation mellan instrumenten och en skön klang i kontrabasen. Den låter visserligen ganska tunt, eftersom basen naturligtvis inte går lika djupt som med slutna öronsnäckor, men de olika klangfasetterna framträder mycket bättre än med Belkin ClearFit.

Fast det är klart att djupbasen saknas i de här också, fysikens lagar kan man inte göra någonting åt. Utan en tät inneslutning av hörselgången får man helt enkelt inte någon stor basåtergivning. Men med tanke på begränsningarna, och inte minst med tanke på priset, gör JLab ett imponerande jobb.