När Audio-Technica nyligen lanserade ATH-ADX3000 spärrade vi upp ögonen. Hörlurarna såg nästan exakt ut som flaggskeppet ATH-ADX5000 men kostade hälften så mycket. Vad hade de sparat in på för att få ner priset? undrade vi. Inte mycket, visade det sig.
ADX3000 har samma 58 mm dynamiska element som den dubbelt så dyra ADX5000. Elementet är konstruerat med en talspole som är integrerad i membranet och upphängningen och magneten är en del av membrankonstruktionen i stället för att vara monterade som separata delar. Vilket är det vanliga.
ADX3000 monteras för hand i fabriken i Tokyo och när de lanserades sa Hiromichi Ozawa, utvecklingschef på Audio-Technica, att de hade jobbat länge med att få fram frekvenser som inte är så naturliga för ett vanligt membran att ta fram. Elementet är integrerat i baffeln som har en öppen, vaxkakeformad grill gjord av en lätt och stark magnesiumlegering.
Detta har hjälpt till att hålla vikten på låga 257 gram. Utan den medföljande löstagbara tremeterskabeln med 6,3 mm jackplugg, som ligger i samma aluminiumfodral som hörlurarna levereras i.
Som extrautrustning finns en balanserad kabel med XLR-kontakter.
Audio-Technica anger impedansen till 50 ohm och känsligheten till måttliga 98 dB. Vilket till skillnad från ADX5000:s 420 ohm gör att ADX3000 passar bättre till bärbara datorer, bärbara spelare och mobiltelefoner.
Så låter ATH-ADX3000
Inte helt överraskande påminde ljudet från ADX3000 mycket om ljudet från ADX5000. Det är väldigt bra, för alla som har läst vårt test av den större modellen vet att den är ett av de bästa öppna hörlursparen vi har testat. Och man får mycket av ADX5000 om man köper ADX3000.
Som en klockren gitarrklang i Jennifer Warnes Joan of Arc och suverän vokaldefinition utan artefakter. Ljudbilden är distinkt luftig och basen är stram och väldefinierad. ADX5000 har en liknande ljudbild, bara mer finmaskig och fokuserad och med ännu öppnare klang.
Men vi snackar alltså inte om våldsamt stora skillnader.
Veslemøy Narvesens Dopamine Detox visade att ADX3000 har en levande och öppen ljudbild, men basen har inte riktigt samma djup som i Sennheiser HD 800 S. Men precis som med HD 800 S är det inget som sticker ut på ett negativt sätt. Det finns aldrig några skarpa eller odefinierade sibilanter, och med en bra hörlursförstärkare kan man spela högt utan att ljudbilden bryter upp.
Jämfört med Focal Clear MG är ljudbilden nog tunnare i ADX3000, som inte heller har samma varma, fylliga klang i basen. Men den har väldigt väldefinierad bas, och spelar man lite högre så hör man en mer tydligt definierad bas i Laura Marlings Soothing.
Om du älskar klassisk musik är ADX3000 en uppenbarelse. Vivaldis Årstiderna återges med fjäderlätta och fokuserade stråkar och man hör tydligt de olika instrumentens klangbotten i den öppna ljudbilden. Jag är lite osäker på om Wagner hade varit lika lyckat, och det är inte säkert att Metallica hade återgetts med samma energi som i ett par Focal Clear MG.
Men man får utan tvekan en mer korrekt ljudbild, utan att det låter som en klinisk studiomonitor. Vi saknade en lite mer markerad rytmkänsla i Teddy Swims Bad Dreams, eller var det bara lite fetare bas vi ville ha? Det får man inte lika mycket av som med Clear MG, men ADX3000 har som sagt andra kvaliteter.