A407 HCS5 heter den enda testdeltagaren med golvhögtalare i frontkanalerna. De smala, trekantiga A 407 är utrustade med hela fyra mellanregisterelement som tar hand om frekvensregistret från 120 Hz och uppåt. Både centerhögtalaren och de små bakhögtalarna kan väggmonteras direkt, utan väggfäste.
Subbasen är mycket kompakt men ett 8-tums element och en förstärkareffekt på 200 watt lär kunna sparka från sig fint.
 
Ljudkvalitet
Det är värt att påpeka att Jamos högtalare är mer lättdrivna än KEF:s, så man behöver ingen våldsamt kraftig förstärkare. Det innebär att anläggningens totalpris sjunker något.
Jamo har ett fylligare ljud än KEF. Subbasen tål en hårdare omgång. Fioler och cellor har mer kött på benen och tonerna från en kontrabas är stramare. Systemet kan drivas hårdare utan att det går i kompression, så man kan fylla vardagsrummet med mer ljud.
Jamos svaghet ligger i övertonerna. I synnerhet kvinnoröster blir inte så luftiga som vi föredrar, de låter mer instängda än med KEF. Detta påverkar naturligtvis alla instrument i ljudbilden och gör att stereobilden inte blir lika bred. Diskantregistret är nämligen viktigt för psykoakustiken.
Utöver detta finns det en liten puckel i mellanregistret som gör att bröstklangen från ljusa kvinnoröster kan bli i mesta laget i förhållande till stämbandens övertoner. Och även om Jamo kan spela högre än KEF så går A407 HCS5 i hårdare kompression när de pressas, och blir därför mer tröttsamma att lyssna på.
Film är tämligen underhållande eftersom subbasen tål mer. Men även filmer innehåller musik och den återger Jamo i grövsta laget och dialogen är lite mörk. Men högtalarna låter aldrig trögt utan hänger med fint i svängarna.