Goda nyheter! KEFs populära, äggformade högtalare är tillbaka. Mest välkänd i sin hemmabiovariant från mitten av 2000-talet, nu återfödd som stereopar. Och nu är äggen aktiva! Och inte nog med det, högtalarna – som numera heter kort och gott Egg – kan ta emot musiksignalen trådlöst via Bluetooth. Då stöder de aptX-kodeken som ger ett bättre ljud med den här annars så medelmåttiga överföringsmetoden.

PC-bruk är förmodligen det mest uppenbara användningsområdet, men högtalarna går också att koppla till TV:n för att få ut ett bättre ljud ur den, eller så kan man helt enkelt ha dem som stereohögtalare i vardagsrummet. Då kan de nog behöva en subwoofer, för deras djupaste bas är 80 Hz vilket är i knappaste laget i större rum. Allra bäst ägnar sig Egg som närfältshögtalare.

 

Konstruktion

Varje högtalare har ett 115 mm koaxialelement, vilket betyder att diskanten sitter i mitten av mellanregistret. Det ger en mer sömlös övergång mellan dem, och genom att de båda spelar längs samma axel mot örat och att ljudet kommer från en enda punkt, kan de potentiellt ge en mer faskorrekt ljudbild med ett mer precist stereoperspektiv. Diskantelementet har dessutom en ”mandarinformad” vågledare (waveguide) som kontrollerar de högsta frekvensernas spridning, vilket ger en jämnare frekvensrespons även bredvid sweetspot.

I den högra högtalaren sitter förstärkaren som lämnar 50 watt, samt alla anslutningar.

Egg-ljudet

Rent ljudmässigt imponerar högtalarna med en distinkt återgivning av röster och instrument. Kantslagen på virveltrumman har en fin snärt och övertonerna från basgitarren skiljer mycket väl på en bandlös kontrabas och en funky elbas.

Övertonregistret är oerhört distinkt och hakar på mellanregistret helt sömlöst. Det är inte lätt att höra var det ena elementet avlöser det andra. Jämfört med dyrare högtalare, till exempel Genelec 8330, hade det kanske kunnat finnas ännu mer luft allra längst upp. PJ Harveys röst i ”A Place Called Home” är väldigt tydlig och välartikulerad genom KEF-högtalarna, detsamma kan sägas om tamburinen. Fast ljudbilden har ännu fler mikronyanser hos Genelec.

Både mellanregister och diskant låter dock helt fenomenalt hos KEF och Egg bevarar kontrollen på riktigt höga ljudnivåer. Framför allt som närfältshögtalare spelare de mer än tillräckligt högt.

Det som saknas är bas. 80 Hz är inte riktigt djupt nog, man saknar fort en subwoofer. Då är det bra att högtalarna har en subwoofer-utgång.

 

Auto standby

Största nackdelen med Egg är att de går för tidigt i standby-läge om det är tyst för länge. Själv behöver jag bara ljud ibland när jag vill titta på ett par videor som någon lagt upp på sociala medier eller om jag vill höra en låt eller två på Tidal eller Spotify. Då måste jag sätta på högtalarna för hand varje gång jag vill använda dem. Detta innebär också att Egg passar dåligt som redskap för redigering, i synnerhet videoredigering. Då kan man sitta väldigt länge åt gången och fixa med ett par saker innan man behöver ljud nästa gång, och då måste sätta på högtalarna för hand igen. I en del program, till exempel Adobe Premiere, måste man faktiskt gå in i programinställningarna och välja högtalarna på nytt.

 

Bra högtalare, men inte för alla

KEF Egg är ett par välljudande högtalare som kanske passar bäst som datorhögtalare på skrivbordet. De stöder högupplöst via USB och det går att strömma musik trådlöst till dem från mobilen via Bluetooth.

Högtalarna går inte djupt i basen så om du ska använda dem för att mixa musik, eller helt enkelt vill höra basinstrumentens hela register, så bör du ha en subwoofer också. Framför allt om Egg ska stå i vardagsrummet.

Den största nackdelen är det automatiska standby-läget som inte går att välja bort. Det är särskilt irriterande med USB-anslutning eftersom högtalarna inte sätts på automatiskt igen när man spelar musik. Man måste sätta på dem igen för hand, och i en del datorprogram måste välja dem som utenhet en gång till. Vill du bara ha ljud i datorhögtalarna ibland så bör du leta efter något annat.