JBL är det amerikanska PA-ljudets lokomotiv. Få andra högtalartillverkare har haft större inverkan på hur vi uppfattar ljud på konserter eller skivor. Otaliga är inspelningarna som har kollats och dubbelkollats på ett par JBL-högtalare. Många av oss har ägt egna JBL-högtalare, men på senare år har JBL nästan försvunnit från hifi-tidningarnas spalter, och är en ganska så sällsynt syn i butikerna.

Men inte i Japan. Där har JBL länge haft en stark position, och därför har de byggt högtalare uteslutande för den japanska marknaden. En smula märkligt, kan man tycka, när man ser vad vi här hemma har gått miste om. JBL har lyckligtvis vaknat och insett att det finns en marknad i Europa för annat än billiga högtalare, och skapat vidunderliga högtalare som LS-serien och inte minst High End-modellerna K2 och Everest. Och äntligen har de beslutat sig för att vi ska få tillgång till de klassiska studiohögtalarna som hittills bara japanerna har fått leka med.

Comeback
I septembernumret testade vi JBL 4429 Studio Monitor. En välvuxen högtalare med 12-tums baselement, av High End-klass, som kollegan Audun fortfarande flinar brett över efter ett synnerligen lyckat test.

4312M II kostar däremot bara 8 500 kronor och är så liten att den nästan får plats överallt. Höjden är bara 30 cm så det handlar om en miniversion av den klassiska studiohögtalaren 4312, som nu också finns i en ny utgåva för       18 000 kronor. Lilla 4312M II finns i svart och valnöt och är bestyckad med en 5,25-tums bas, ett 2-tums mellanregister med membran av papper samt en 19-mm diskant med titanbelagt membran. Två potentiometrar överst på fronten gör att man kan ställa in diskant- och mellanregisternivån, ett steg uppåt eller nedåt, för att anpassa frekvensresponsen efter placeringen och rummets akustik.

Högtalarna är visserligen små men de låter som om de vore mycket större. Ljudbilden är stor, fyllig och det finns gott om dynamik. Även i basen, där små högtalare ofta får problem. 4312M II går av naturliga skäl inte våldsamt djupt i basen, men är kraftigare än många småhögtalare mäktar med. Och framför allt rockar de så våldsamt att det kan låta som om de trotsar naturlagarna. Svagheten är ett aningen tillbakadraget, mörkt och inte särskilt precist mellanregister som inte hänger med den luftiga och öppna diskanten, och inte heller den generösa och förhållandevis mäktiga basåtergivningen.

Om man är på jakt efter korrekt hifi-ljud är kanske DALI Menuet ett bättre alternativ men om man föredrar tuffare dynamik, häftigare bas och en milt sagt fängslande ljudbild är lilla 4312M II helt enkelt härlig att ha med att göra. Det låter inte helt perfekt, men jösses vad roligt!