I stortestet av billiga stativhögtalare i marsnumret lade Jamo beslag på segern med sin C 603. Den hade fina allroundegenskaper, men precis som de flesta små högtalare saknade den bas. Vi blev därför sugna på att ta reda på vad som döljer sig i den golvstående varianten i serien ovanför. Priset på C 805 ligger på drygt 13 000 kronor, så den har en del att leva upp till. Och med det stora testet av golvhögtalare i förra numret färskt i minnet så får den hård konkurrens. Helst ska den vara bättre än segraren i testet, B&W DM683, och då krävs det en hel del.

Jamo C 805 ser inte ut att kunna ge ifrån sig alltför mycket ljud, med sina beskedliga 5,25-tums mellanregisterbasar och en höjd på knappa 88 cm i strumplästen. Ganska så små, med andra ord. Men i svart pianolack, som vårt testexemplar hade, är de mycket läckra också.

Låter större än de ser ut
Högtalarna är enkla att ha med att göra när det gäller placering. De låter bra både ganska så nära bakväggen och en bit ut på golvet. Med en jazzkvartett i CD-spelaren bjuder Jamo-högtalarna på fina, musikaliska upplevelser. Flygelns tangenter har en påfallande fin attack och en stor tonstruktur. C 805 låter inte små alls, och övertonstrukturen på varje ton är nyanserad och distinkt. Sätt på Tokyo-konserten med Keith Jarretts trio från 1996, så förstår du vad vi menar. Man hör tydligt att det är en flygel – inte ett piano – som Keith trakterar och vi kommer på oss själva med att gissa vad för slags flygel det är (efteråt har vi tagit reda på att det är en Steinway Concert Grand).

När trumvisparna och kontrabasen kommer in skiljs instrumenten förvånansvärt väl från varandra. Kontrabasen återges med en fyllig klang och bra attack. Högtalarna kan kanske uppfattas som en aning ivriga, men de låter aldrig vasst eller direkt hårt.

Bättre dynamik
Som jämförelse har B&W DM683 en mer tillbakadragen och försiktig spelstil. De går djupare i basen än Jamo, som är väl tunna i sitt nedre register. Men de har inte samma dynamik i mellanregistret. Flygeln klingar inte lika lekfullt och vi förflyttas ett par rader längre bak i konsertsalen. Om Jamo-högtalarna är bättre eller sämre är dock mest en fråga om personlig smak, eftersom somliga lär sakna en del djupbas.

Trip-hop
Det hörs tydligt när vi drar igång trip-hop à la Massive Attack. Skivan ”Mezzanine” låter sjukt bra med rätt anläggning och den har givit oss gåshud vid ett flertal tillfällen. Med sina suggestiva trumrytmer och upplösta ljudbild sveper den in lyssnaren i ett tillstånd där man bara sitter och känner hur det är att finnas till. Men det förutsätter bland annat en ordentlig djupbas, vilket Jamo-högtalarna inte har. I våra öron är B&W ett bättre alternativ. Den låter mer massivt och är en mer helhetlig högtalare. Fast utan Jamos magi i mellanregistret, så man får välja själv.

Slutsats
Jamo C 805 är en högtalare som låter mycket bra på akustisk musik, mest tack vare ett dynamiskt mellanregister som återger varje instrument med liv och energi, och som skiljer fint mellan dem. Djupbas finns det däremot inte så mycket av, så musik med saftiga basrytmer kan med fördel spelas på högtalare som har mer tyngd i basen. Men det gör ingenting, för på akustisk musik är det ytterst få som kan mäta sig med den här krabaten.