Efter att ha gått igenom ett stort antal iPod-högtalare i olika prisklasser kan vi räkna upp de som är riktigt bra på ena handens fingrar. Resten är knappt värda pengarna. B&W:s iPod-högtalare har det träffande namnet Zeppelin och ser inte bara attraktiv ut, den låter betydligt mer övertygande än de flesta högtalare. Och till skillnad från det mest kända av luftskeppen – Hindenburg – landar den här zeppelinaren tryggt.

Zeppelin övertygar inte bara med sin fräscha och iögonfallande design, materialkvaliteten är mycket hög och B&W har självfallet använt sig av sin långa erfarenhet som en av världens mest respekterade högtalartillverkare när de givit den 64 centimeter långa Zeppelin en högre ljudkvalitet än man kanske kan förvänta sig av iPod-högtalare – som ju brukar vara utrustade med synnerligen återhållsam högtalarteknik. I Zeppelin märks B&W:s expertis klart och tydligt.

Allt är centrerat kring iPoden som ljudkälla och Zeppelin är främst avsedd som en docka för iPodar. Moderskeppet, som man skulle kunna kalla det, laddar också de flesta iPodar som har dockningskontakt.

Styr iPoden
Zeppelin-högtalaren får plats utmärkt i exempelvis en Billy-bokhylla från IKEA och tack vare den medföljande – och ellipsformade – fjärrkontrollen kan man slappa i favoritfåtöljen och styra allt innehåll i iPoden. Den enda kabeln man behöver koppla in är strömsladden, så länge man inte vill lyssna på musik från någon annan ljudkälla än iPoden. Då måste den kopplas till Zeppelins minijack-ingång på baksidan.

Välpolerad teknik
Moderna iPodar har en videoutgång i dockningskontakten, och med Zeppelins S-video- eller kompositutgång kan man titta på lagrade bilder och filmsnuttar. På en ansluten flatskärm. Basnivån kan ändras efter hur högtalaren placeras. Eftersom två stora basreflexportar på baksidan pumpar ut bas är basjusteringen ett praktiskt verktyg. Då slipper man svulstig och blöt bas även om Zeppelin står i en hylla eller nära en vägg.

Kvaliteten verkar överlag mycket övertygande. Baksidan är blankpolerad metall, precis som på en iPhone eller iPod Touch. De enda knapparna är en strömbrytare och volymkontrollen, som sitter på ovansidan av en blank list av metall. Metallramen håller fast iPoden med en fjädrande dockningskontakt, som däremot inte får användas som bärhandtag till den 7,5 kilo tunga högtalaren. Då lär fästet till metallramen ryka.

En gummikudde ingår, som används som stativ till Zeppelin om man vill vinkla den framåt. Till exempel om den står högt uppe på en hylla.

Inbyggd subbas
Bas är ofta bristvara i sådana här högtalare. Men i egenskap av en tvättäkta högtalartillverkare har B&W inte sparat på krutet i Zeppelin. Den är utrustad med två 25 mm-diskanter och två 90 mm-mellanregister som drivs av 25 watt vardera. Diskantelementen har föga överraskande ett membran av aluminium med en så kallad Nautilus-pipa på baksidan. Pipan dämpar resonanser som kan bildas på baksidan av membranet, vilket ger en lägre förvrängning.

Mellanregistrets membran är gjorda av tunn glasfiber och detsamma gäller den 125 mm stora subbasen som drivs av en speciell 50-watts basförstärkare. Sammantaget ska Zeppelin sträcka sig från 47 till 22 000 Hz, vilket är en bättre räckvidd än många stativhögtalare har.

Klangbild i full skala
Därför kommer det inte som någon överraskning att Zeppelin låter bra. Riktigt bra, faktiskt. Den är tveklöst något av det bästa man kan plugga in sin iPod i. Testet gjordes med en iPod Touch, med ett rikt urval av musikstilar och filer av varierande kvalitet, från 128 kbit/s AAC till okomprimerad PCM (samma som CD).

Man kan inte undgå att bli en smula betagen av den spektakulära designen, men det glömmer man så fort musiken startar. Att det går att få så mycket basfyllighet från ett så litet kabinett är ett mirakel. Zeppelins förstärkare klarar naturligtvis inte att dra upp volymen till samma höjder som en riktig stereoanläggning, men av iPod-anläggningarna är det bara de stora Geneva Labs-anläggningarna som övergår B&W:s zeppelinare. Men så kostar de också mer.

Ända tills volymen blir så hög att förstärkarna inte klarar mer, kan man förvänta sig en klockren klang i hela frekvensregistret. Samt ett synnerligen fängslande stereoperspektiv. Basen dundrar häftigt i stora symfoniska verk, solopianon klingar fria och luftiga och röster känns fylliga och välfokuserade.

Högtalaren rockar verkligen, alldeles oavsett om man spelar Zevon, Zeppelin eller Zappa, och har samtidigt tillräckligt med finess för att inte misslyckas med klassisk och akustisk musik.

Ljudbilden övergår vida högtalarens storlek, och till skillnad från de flesta iPod-högtalare finns det både ett visst djup i basen och en öppenhet i diskanten. Som man bara förväntar sig hitta i en dyrare stereoanläggning.

Sammanfattning
B&W Zeppelin är en av få iPod-högtalare som passar som stereoanläggning i vardagsrummet. Den lyckas inte fylla ett stort rum i samma grad som en stereo, men det gör ingen iPod-högtalare av den här storleken. Man bör lyssna på Zeppelin för att inse hur uppseendeväckande bra den är. Det enda som saknas är inbyggd radio.