JBL Spyro

Ögongodis

Vill man ha högtalare som väcker uppmärksamhet även när de är tysta behöver man inte gå längre än till JBL.

JBL är duktiga på att designa högtalare som drar ögonen till sig. Från systerföretaget Harmans Soundsticks till de egna runda iPod-högtalarna och de lustiga Creature. Och så Spyro, som närmast kan liknas vid små blommor för skrivbordet. Trots den lustiga formen lyckas man gömma flera högtalarelement i dem. Formen gör också att de står något uppåtvinklade på bordet så att de riktas mot lyssnarens öron. Däremot gör den lätta vikten och den styva kabeln att man ibland flyttar dem oavsiktligt vilket är lite irriterande. Av förklarliga skäl har man inte lyckats få in någon hörlursutgång eller ingång för externa ljudkällor. Men man har faktiskt volymkontroller på den högra högtalaren i form av beröringskänsliga plus- och minustecken. Dessa får man dock ha lite tålamod med då de inte alltid reagerar på beröring och när de väl gör det så blir det väl drastiska ändringar. Lösningen är mer intressant än praktisk alltså.

Subwoofern är på känt JBL-manér en rund liten burk som känns oroväckande lätt och plastig. I den här prisklassen kanske man inte ska vänta sig så mycket mer. Den har en gömd linjeingång under kanten och där sitter även utgångarna för satellithögtalarna. Dessutom finns en liten ratt för att justera nivån på basåtergivningen. Lite väl undanskymt för den som behöver dra ner på dundrandet sent på kvällarna. Subwoofern vill man ju gärna skjuta in under skrivbordet där den inte är i vägen.

Ljudkvaliteten
Om man väntar sig att ljudnivån ska vara lika diskret som formatet på högtalarna får man en överraskning. De spelar faktiskt förvånansvärt starkt även om det så klart skorrar om man försöker dra på med överdrivna nivåer. Basen är som förväntat lite bullrig och inte speciellt precis när man försöker mata den med pumpande dansmusik. Satelliterna hänger dock med bättre än våra farhågor. Med enklare musik på lagom nivå så kan det åtminstone låta riktigt tilltalande i sina bästa stunder. Men det blir aldrig någon riktig närvarokänsla i musiken. Det låter helt enkelt komprimerat och man saknar både detaljer och upplösning. På ett kontor bredvid en snygg laptop kan de dock göra sig bra för lite avkopplande bakgrundsmusik på pratvänlig volym.

Slutsats
Spyro är en blomma med mer yta än innehåll även om de faktiskt låter bättre än man kan tro vid första anblicken.

Läs vidare
Exit mobile version