Du får leta länge om du ska hitta en mer erfaren tillverkare än Yamaha när det handlar om ljud. Det japanska märket har ett finger med i spelet genom hela musikkedjan, från instrument och studioutrustning till hemelektronik och högtalare. På den sistnämnda fronten har Yamaha bland annat utmärkt sig med den kritikerrosade Soavo-serien, för att inte tala om strålande trådlösa högtalare.
NS-F350 är en stor trevägshögtalare med bas, mellanregister och diskant. Med en höjd på 116 cm är den också den högsta och mest dominerande av testdeltagarna. Vårt exemplar var i vitt, med en blank frontplatta och lite mattare vinyl på resten av kabinettet.

Ljudkvalitet
Storleken betyder normalt mycket för ljudet, så därför är det ingen överraskning att Yamaha-högtalarna målar upp en stor ljudbild med varm och fyllig klang. De får David Bowies röst att låta äkta, detaljerad och närvarande. Diskanten är mer distinkt än hos Elac, utan att det låter aggressivt på något sätt. Alla instrumenten får gott om plats och blåsarna spelar friskt. Det låter mycket mer underhållande än Scansonic.
Basen är däremot ganska så oexakt. Även om trumslagen serveras med häftigt tryck lyckas inte högtalarna stoppa och starta igen lika snabbt som de borde, så man tappar lite rytm. Basen är ganska så entonig och rullar av en bra bit innan de djupaste oktaverna. Syntbasen i ”Starboy” med The Weeknd blir därför ojämn.
Mellanregistret är varmt och behagligt att lyssna på, men inte det mest detaljerade. Flygeln i Dena Piano Duo ska i normala fall ha flera lager med olika klangstrukturer, men här låter det oöverskådligt och grötigt. Yamaha har inte den timing och precision som krävs för sådana kräsna inspelningar. Det hade lika gärna kunnat vara ett elpiano, säger Geir.

Slutsats
Yamaha-högtalarna klarar alltså att spela högt med bra tryck, men är inte tillräckligt raffinerade för all slags musik. Ska du ha högtalare som får allting att låta varmt och fylligt så fungerar det, men NS-F350 är långtifrån de mest spännande i den här församlingen.