Hela 685-konstruktionen har fintrimmats i S2-versionen, med en ny aluminiumdiskant som sitter i en flytande upphängning för att reducera störningar från bas- och mellanregister. Diskanten har också fått ett skyddande galler som förhindrar bucklor. Mellanregisterbasen har det välkända Kevlar-membranet med en ny fasplugg. Basporten sitter på framsidan, vilket gör att högtalarna är lättplacerade i antingen en bokhylla, på en bänk eller (allra helst) på stativ.
Ljudkvalitet
685 S2 visar sig vara en högtalare med väldigt bred repertoar. Medan de andra testdeltagarna imponerar på sina respektive områden är det B&W som har de bästa totalegenskaperna. Emilie Nicolas ”Pstereo” fyller lyssningsrummet med ett stort och fylligt ljud, tjusiga röster och briljanta detaljer. Daft Punks ”Lose Yourself to Dance” låter också väldigt detaljerat och öppet. Och Dan Wilsons piano fyller rummet med äkta pianoklang.
Detta är också de högtalarna som bjuder på den mest imponerande ljudbilden: ställda på stativ, en bra bit från sidoväggar och med en halvmeter till bakväggen, gav 685 S2 oss ett holografiskt stereoperspektiv som ingen av konkurrenterna lyckades kopiera. Musiken återges i flera ”lager” där detaljer man annars inte lägger märke till framträder tydligt i ljudmixen. Och det händer utan att ljudet blir för skarpt i toppen eller tröttsamt att lyssna på. Vi antar att mycket av detta beror på den förbättrade diskanten.
685 S2 gör helt enkelt ytterst få fel! Om vi ändå ska hitta något att klaga på så får det bli att bas- och mellanregistret upplevs som lite mer försiktigt och behärskat, med mindre saftig dynamik än PSB och en något tunnare bas än vad kruttunnan från Klipsch kan framkalla.
Musikalisk multitalang
Detta är en högtalare som är byggd för att tilltala de allra flesta. Just därför kan den också uppfattas som lite ”hövlig och civiliserad” av vissa fantaster som föredrar en mer energisk och framfusig spelstil. Ändå tvekar inte testpanelen en sekund: Bowers & Wilkins 685 S2 är den solklart bästa allroundhögtalaren i testet!