Den här gången ser vi på en högtalare från en av de mest klassiskt hifi-firmorna överhuvudtaget. Vi talar om Tannoy, vars nykomling Definition DC10A ska kombinera de klassiska Tannoy-dygderna från de välkända Prestige-modellerna med modernaste teknologi och design från Definition-serien.

Det är ju en Tannoy-högtalare, så naturligtvis bygger högtalaren på ett nyutvecklat 10-tums Dual Concentric-element med en multifiberkon som drivs av en Alcomax 3 Alnico-motor. I mitten av elementet sitter den senaste versionen av Tannoys aluminiumlegeringdiskant med den senaste versionen av den wave guide de kallar för PepperPot.

Delningsfiltret är kryogeniskt behandlat, det finns ett hålrum i kabinettet som kan fyllas upp med lämpligt material för att avstämma basåtergivningen, det finns till och med en separat jordkoppling på baksidan – det är inte mycket man lämnat åt slumpen. Att kabinettet dessutom är alldeles utmärkt utfört och snyggt lackat befäster bara det intryck av kvalitet och tänk man omedelbart får.

På fot med tillvaron
DC10A har en stor metallfot där man ska skruva i medföljande mycket kraftiga spikes. För att högtalaren inte ska sjunka ner djuuupt i golvet finns kraftiga underlägg för dessa spikes. De behövs!

Mitt golv och spikes är dock inte på särskilt god fot med varandra. Att inte ha något alls är dock ingen lösning, jag hade högtalaren bara på metallfoten medan jag spelade igång anläggningen, och det var ingen höjdare. Högtalaren lät klen och lite spretig, basen var inte där helt enkelt. Med spikes – eller som jag också provade med: Entreqs högtalarfötter – blev det något helt annat. Då lever högtalaren upp och ger den stuns i återgivningen som jag också hade förväntat.

Stort lyssningsfönster
Men nu har vi gått handlingen i förväg litegrann. Trots att det rör sig om ett par tämligen stora och tunga högtalare är uppställningen inte särskilt knepig. Jag började med att ha högtalarna för tätt ihop vilket gjorde ljudbilden en smula liten, men en bredare uppställning löste det problemet och gav ett stort och inte minst väldefinierat lyssningsfönster.

Ett par av mina besökare fnyste en smula när det såg Tannoyerna och påstod hårdnackat att de hade problem med den typen av element. Det är horn! sade de, och horn kan vara mer än vederstyggligt när de inte är riktigt välgjorda. Själv har jag också länge mer eller mindre undvikit högtalare av den här typen, då jag tidigare råkat ut för diverse avarter som inte gjort någon människa glad. Det betyder att jag egentligen aldrig riktigt gett Tannoy den uppmärksamhet som firman förtjänar. För det är faktiskt så att de här elementen är synnerligen omsorgsfullt konstruerade, undviker nackdelarna och istället plockar fram de fördelar som den här typen element ger.

Ett element, men ändå krävs två basportar för att avstämningen ska bli optimal.

Främst handlar det om att du verkligen får en point source, ljudet kommer från samma ställe och ger ett synnerligen precist perspektiv. Och det du får är ett perspektiv av verkligt hög klass. En annan sak är att en förnuftig wave guide för diskanten kan styra utstrålningen på ett förtjänstfullt sätt. Här är liksom hela elementet en wave guide och det hela fungerar alldeles utmärkt. Precision är nyckelordet.

Efter att precis ha provat Dynaudio Evidence Platinum har jag fått en ny referens i mitt rum för vad soundstage innebär. Tannoy Definition DC10A målar upp ett panorama i något mindre skala, men annat vore heller inte att vänta, det gör i stort sett allt annat. Men det är ändå i högsta grad storskaligt och imponerande, med en naturlig känsla som är både överraskande fin och behaglig.

Det är inte utan att man också kan tycka sig höra influenser av att firman också sysslar med monitorhögtalare. Du kan använda DC10A som monitorer om du ställer upp dem på det viset – alltså så att du själv sitter mitt i närfältet. Då hör du i stort sett allt som finns på inspelningen, men tappar naturligtvis det fina perspektivet och soundstage.

Experiment med jord
Men vad är nu det här med en jordkontakt på baksidan? Jo, det är gammal känd kunskap att det kan ske en förbättring av ljudet genom att koppla högtalarelementens chassin till jord. Exempelvis vet jag att Peter Holstein på Holfi arbetade en hel del med detta och jag har också lyssnat till ett av hans projekt. Det kan vara rätt bökigt att realisera rent praktiskt, men jag passade på att använda en ”jordlåda” från Entreq – som också leker en hel del med dessa tankar.

Precis som jag tidigare råkat ut för med jordförsök blir hela återgivningen lite lugnare, lite mer avslappad. Några gånger har jag upplevt att detta också stulit lite dynamik – precis som med nätfilter förr i världen – men så är inte fallet här. Det blir bara lite lugnare, lite ”gôttare” att lyssna.

Musik
Man kan säga att Tannoy Definition DC10A spelar utan att sätta något större fingeravtryck på ljudet. Det är en mycket neutralare återgivning än jag förväntat vilket också medför att olika inspelningar låter olika. Det är verkligt bra.

Jag har spelat mig igenom lite klassisk brittisk rock – det borde väl passa – i form av ett par boxar med Cream. Deras studioinspelningar är på gott och ont, men man får en mycket ärlig vision av hur det lät i studion när de kreerade några av sina mästerverk. Där är mer dynamik i Ginger Bakers trummor än förväntat och Jack Bruces bas låter rätt med lite mjukt ”swoff” i anslagen – det är inte direkt någon funkbas han spelar. Det är en aura av sent 60-tal över inspelningarna, precis som jag tycker om.

What on earth? Jodå, längst ned sitter en anslutning för jord till högtalaren. Det fungerar faktiskt.

På ”More Best Of” med Leonard Cohen, en gammal favorit vars musik jag nog mindre och mindre tycker om som åren går, kan man höra att man lagt på lite extra i produktionen för att göra Leonards röst mörkare och mer sonor. Jag vill påstå att han egentligen inte har den röst som skivorna säger att han har, men det är ett tjusigt studiojobb. Tannoy gör det bästa av produktionen och presenterar den som den är – lite sockrad och uppblåst och helt rätt.

Jag chockade folk med Eva Cassidys Fields of Gold på Dynaudio. Den är inte fullt lika haktappande här, men icke desto mindre går det härliga rysningar genom kroppen. Även Tannoy kan trycka på rätt knappar här. Hennes röst tindrar som stjärnor på himlen och gitarren är äkta med sin inte helt optimala förstärkare. Det är egentligen förfärligt att säga det, men på grund av att hon dog alltför tidigt hann hon inte förstöras av skivbolagen. Det vi har är bara dessa fantastiska semiprofessionella inspelningar som inte har fått lov att pillas sönder.

Slutsats
Tannoy Definition DC10A är en högtalare som vinner i längden tack vare ett spelsätt där man inte försöker tjäna lätta poäng genom att färga ljudet. Istället förvaltar man sitt gedigna arv på bästa sätt och har en naturlig tillgång till hur det ska låta och man får kolossalt mycket musikalisk behållning av att lyssna.

Det är bara högklassiga högtalare som kan ge en sådan här återgivning, och Tannoy har fått en ny vän i mig.