På senare år har Primare ömsat skinn, det vill säga att de har bytt inriktning på hela sin linje genom att byta från klassisk klass A/B-förstärkning till det nytänkande UFPD, som står för Ultra Fast Power Device. Det är en typ klass D/switch-mode-design som försöker utnyttja klass D-driftens fördelar och eliminera nackdelarna. Det har man lyckats alldeles utmärkt med. Jag har testat de två billigare serierna (22 och 32) och i mitt tycke spelar de verkligt bra med tanke på priset.

Samtidigt har firman en filosofi som betyder att de tillverkar produkter till ”vanligt folk”, man har alltid strävat efter att ligga i topp i de respektive prisklasserna, men har inte (förutom i firmans första späda år med Bo Christensens uppseendeväckande konstruktioner) hört till höjdhopparna vad pris angår. Därför är det verkligt spännande att höra vad Primare kan åstadkomma när de ger sig upp i toppsegmentet med sin nya 60-serie.

Enkel och stram
Designen är typisk Primare. Enkel och lite stram, men rasande snygg. Primares OLED-teckenfönster som man började med på I32-modellen förtjänar återigen ros, ett modernt typsnitt och fin upplösning gör att texter och siffror framstår så bra som det bara kan bli. Jag är stor fan av den här designen, som verkligt många konkurrenter borde spana in och lära sig av.

På slutsteget sitter strömbrytaren mitt i loggan – eftersom jag inte hade någon manual tog det en stund att hitta den, så snyggt är den integrerad i fronten. I övrigt är allt egentligen exemplariskt här. Båda apparaterna har ett kraftigt stålkabinett och den tvåfärgade fronten är mycket tilltalande. Apparaterna ser väldigt läckra ut i hemmiljö och passar in i stort sett var som helst.

PRE60
Förförstärkaren PRE60 är en multimaskin som både har balanserade och obalanserade ingångar samt ett mediekort med de strömningsmöjligheter du behöver (och lite till) och en utmärkt DAC som bygger på ett Crystal DSD-chip. Efter att testet gjordes har också blåtandsmöjligheten blivit klar via ett litet extra kort. Det är superenkelt att uppgradera till Bluetooth.

Hela förförstärkaren är balanserat uppbyggd och med så korta signalvägar som möjligt. Det ger bästa förutsättningar för att en förförstärkare också ska låta bra. Apparatens uppgift är ju egentligen att förmedla en signal och se till att man kan justera volym och byta källa, men utan att själva signalens kvalitet påverkas negativt. Jag provade därför PRE60 även som separat förförstärkare både med olika slutsteg och med aktiva högtalare. Det var genomgående en mycket positiv upplevelse. Oftast är det så, att för att få en riktigt bra förförstärkare får du också hosta upp med ordentligt med pengar. PRE60 är absolut inte billig, tvärtom, men den utför sitt jobb särdeles utmärkt.

På/av sköter du med den lilla fyrkant som loggan bildar i mitten. Vet du inte om det kan det lura vem som helst.

Dessutom är den två (minst) apparater i en. Primare utvecklade ett mediekort till sin integrerade förstärkare I32 och i den mindre I22 kan man sätta in ett DAC-kort. Man arbetar alltså med att apparaterna gärna ska kunna klara av mer än bara förstärkning. Mediekortet här, som väl kan karakteriseras som en kombi av nätverksspelaren NP30 och omvandlaren DAC30, är en integrerad del av försteget, vilket gör att du kan klara dig med ett par apparater och ett knippe kablar mindre än om du körde med alla delar separat. Sådant ska man också tänka på när man tar pris på apparater i betraktning.

A60
Primares slutförstärkning har som sagt ändrat skepnad de senaste åren. För att komma dit man ville utvecklade man sin egen teknik, och inuti A60 sker förstärkningen således med firmans egna UFPD-moduler. De arbetar med PWM (Pulse Width Modulation) och är ytterst okänsliga för vilken högtalarbelastning du använder. Det betyder att de låter i princip likadant oavsett belastning. Mina försök med flera olika högtalare av olika typ och känslighet tyder på att det påståendet håller.

Dessa moduler har i mitt tycke tagit upp Primares förstärkning på en klart högre nivå med renare och tystare bakgrund och en på det hela taget högre ljudkvalitet. Men förstärkaren kan bli lite tillbakalutad och snäll om du inte parar den med bra kablage som verkligen släpper igenom alla detaljer.

Även A60 är helt balanserat uppbyggd. Det betyder att den har två UFPD-moduler per kanal för att få den balanserade kopplingen. Den anges ha en uteffekt på 2x250W i 8 ohm, men av de oberoende mätningar vi sett handlar det om ”en konservativ siffra”. Det betyder alltså att den ger sina watt gott och väl!

A60 har både obalanserade och balanserad ingångar (RCA respektive XLR) och den obalanserade signalen omvandlas till balanserad när den ska genom förstärkaren. Det finns dubbla par högtalarutgångar.

Generellt
Primares apparater är rasande välbyggda. Inga tvivel om att byggkvaliteten är så bra som den väl egentligen kan bli. Man har även en ordentlig kontroll- och testfunktion innan apparaterna levereras, på fabriken ser man alltid rader av apparater i stora rack på funktionstest. Jag har fått förevisat vad man gör och det är mycket förtroendeingivande.

Man bör – men det är ni väl alltid – vara noga med hur man vänder nätfasen, med Primares utgångsmoduler kan det ofta låta klasser sämre med fel fas. Jag ska dock erkänna att jag, vis av erfarenheterna med deras övriga förstärkare, inte ens provade att fasa fel på 60-serien. Man har också en snygg och prydlig multifjärrkontroll som jag aldrig riktigt blir vän med. I gengäld kan allt styras från en app, så du har fritt val.

En annan sak är att de bör stå vid sidan om varandra – inte ovanpå varandra – för att prestera som bäst. Men, det är egentligen så med alla apparater enligt min erfarenhet. Man kunde kanske förväntat att dessa switch-mode matade apparater inte skulle påverka varandra så mycket när de står ovanpå varandra, men skillnad blir det. Att det finns massor med ljudkvalitetspotential i apparaterna visar också det faktum att de svarar upp fint när man sätter bättre fötter under och/eller provar med olika kablar. Jobbar du lite kan det bli mycket bättre än du någonsin trott.

Var för sig och tillsammans
Det här är förmodligen apparater som kommer att säljas som ett par. Det är också helt upplagt att göra så. Men det innebär inte att de inte fungerar fint som självständiga apparater. Jag har som sagt provat PRE60 på flera olika sätt. Den var till exempel glänsande med ett par aktiva DSP-optimerade högtalare i ”flera hundratusenkronors-klassen”, det kändes inte på något sätt som om förförstärkaren utgjorde någon begränsning på den ljudkvalitet man kunde få fram. Dessutom gjorde flexibiliteten att man kunde koppla till vad som helst man ville spela från, eller strömma det man ville.

Tillsammans med andra slutsteg var det heller inte PRE60 som kändes som någon begränsning. Det är helt enkelt en apparat som har en fin upplösning och verkar släppa igenom signalen vidare till slutsteget på ett utmärkt sätt. Jag har inte mycket att invända.

A60 låter lite som de tidigare moderna Primare-förstärkare jag hört – men med turbo inkopplad. En ordentlig turbo. Här finns bra tyngd och en spänstig snärt i återgivningen. Ljudbilden är stor och aningen varm, på det viset som klär musiken. När det samtidigt är en torr och rapp återgivning blir det tillsammans riktigt bra och mycket lyssningsvänligt.

Jag hade det här paret till test under en längre tid, och mängden skivor som passerade genom systemet var helt enkelt enorm. Bachs tredje Brandenburgkonsert, en av mina favoriter, fick den i mitt tycke rätta sprödheten och de fjäderlätta anslag som gör att musiken inte blir klumpig och tråkig. Här blev det livfullt och spänstigt, precis som inspelningen är gjord.

Bud Powell är en jazzpianist där det finns några sena femtiotalsinspelningar som kan låta helt formidabelt. Det händer mycket i bakgrunden och musikerna leker, vilket tydligt framgår via 60-paret. Tempot, rörligheten och återigen förmågan att återge de lätta anslagen var påtaglig.

Tunga anslag då? Jo, såväl AC/DC som Led Zeppelin och The Who visade att man också kan få en tung men samtidigt välupplöst och snabb botten. När en sådan botten finns upplevs också både mellanregister och diskant som bättre, då de inte påverkas av orolig och svulstig bas.

Upplösningen och detaljrikedomen hör vi till exempel i inledningen till Pinball Wizard med The Who. Startackorden med den ringande gitarren står som ett spett och när basen kommer in med sitt härliga twang har man bara lust att vrida volymen i topp. Så ska det vara!

På en modern ballad som Formidable med franska Stromae får sångarens röst tack vare den fina upplösningen den nerv och uppgivenhet som gör att man dras rakt in i den sorgsna stämningen i låten. Jo, PRE/A-60 kan förmedla musikupplevelser på det sätt som bara musikanläggningar av bästa klass kan. Det är därför de kostar pengar, det är skillnad på att åka buss och köra merca.