En gång i tiden var det inte så svårt att koppla in en grammofon till stereon. Alla förstärkare hade ju trots allt inbyggda skivspelarförstärkare. Du vet, den där ingången som bara kunde användas till skivspelare eftersom de har en speciell tonkurva, och inte funkade med andra ljudkällor. CD-spelare, till exempel.
Så låg det till, men de som var mer än genomsnittligt intresserade av bra ljud köpte helst en separat skivspelarförstärkare. Som de kopplade in till en av de vanliga ingångarna på baksidan av förstärkaren.
Men i takt med att skivspelarna gradvis försvann från butikshyllorna, försvann även de speciella ingångarna på förstärkarna. På senare tid har de ersatts av digitalingångar så att det även går att koppla in digitala ljudkällor som kabel-TV-mottagare, TV-apparater och bärbara datorer.
Under förutsättning att förstärkaren har både digitala och analoga kretsar. Men vad gör man om den nya förstärkaren enbart har digitala ljudingångar och man har sett ljuset och köpt sig en skivspelare?
Lösningen för både nyfrälsta vinylälskare och gamla vinylveteraner är en skivspelarförstärkare med digitala utgångar. Vilket hittills har varit omöjligt att få tag på.
Men nu går det. Nya McIntosh MP100 är något så sällsynt som en skivspelarförstärkare med inbyggd analog-till-digital-omvandlare (ADC).

Detta är deras första separata skivspelarförstärkare, som sitter i en likadan kompakt låda som den enastående streaming-förstärkaren MB50. Den har de vanliga analoga utgångarna på baksidan och är byggd för fantaster som behöver bättre ljud från CD-samlingen. Utgångarna finns i både obalanserad och balanserad (XLR) form.

ADC
Men sedan upphör likheterna med andra skivspelarförstärkare. För här finns även en analog-till-digital-omvandlare, väl avskärmad för att skydda de svaga analoga signalerna från RIAA-steget. Alltså motsatsen till en DAC, som omvandlar digitala signaler till analoga.
Så MP100 kan du koppla till förstärkaren som en konventionell skivspelarförstärkare – eller RIAA-steg som invigda föredrar att säga – eller rakt in i en DAC. Antingen separat, eller rakt in i förstärkaren som blir mottagare.
Ganska så praktiskt.
Utöver de två analoga utgångarna (som för övrigt inte har någon volymkontroll) finns det tre digitala. En optisk, en koaxial och en USB. Den skickar ut en högupplöst 24 bit/96 kHz-signal i PCM-format (samma som CD) direkt till en DAC. Den klarar alla DAC-modeller och USB-porten kan kopplas till en dator. Så att du kan rippa och digitalisera LP-skivorna till arkivet. Eller ladda över dem till mobilen. Ser du? Jag sa ju att den var praktisk.
MP100 har två ingångar för skivspelare och båda kan vara anslutna samtidigt. Om den ena har MM-pickup och den andra MC-pickup, vill säga. De har nämligen väldigt olika signalstyrka och måste förstärkas olika mycket.

Variabel pickup-anpassning
Förstärkaren passar de flesta pickuper, kanske med undantag för MC-pickuper med extremt låg utgångsspänning. Förstärkningen (gain) för MC specas till 60 dB och 40 dB för MM och det går inte att justera detta själv.
Man kan däremot anpassa kapacitansen för MM i stegen 50, 100, 150, 200, 300 och 400 pF (pikofarad) från fronten. Det är nödvändigt med rätt värde, eller så nära det går, annars låter det konstigt.

Kapacitans är inte lika viktigt för MC-pickuper, den brukar ligga på fasta nivån 470 pF, men belastningsmotståndet är oerhört viktigt. Det kan ställas in till 25, 50, 100, 200, 400 eller 1000 ohm. Det lär räcka för de flesta MC-pickuper jag kan komma på.
Knapparna på framsidan aktiverar mono, vilket dämpar bruset en smula om man spelar mono-skivor, och en brytare kan dämpa signalen ur de digitala utgångarna för att förhindra överbelastning.

Enastående och förförisk
Den låter bra. Förbaskat bra. I synnerhet när MP100 kopplas till en separat DAC, men även ur de analoga utgångarna.
Klangbalansen är relativt neutral, med en touch av värme men utan någon hörbar avrullning i botten eller toppen. Den har inget filter, vare sig aktivt eller passivt, men det kommer ändå förbluffande lite brus ur de analoga utgångarna. I den optiska utgången finns det inget hörbart brus, bara ett ändlöst svart mörker som färgas av musikens alla fasetter.
Den analoga utgången – den balanserade är för övrigt den bästa – ger en djup och stor ljudbild där det känns som om man hör musiken från 30:e raden i konsertsalen, men man flyttas fram till 20:e raden när ljudet kommer från de digitala utgångarna. Då är dynamiken bättre också, med större dynamisk kontrast i framför allt basen.
Keith Jarretts piano i inspelningen från Köln-konserten låter större och har mer djupbas genom de digitala utgångarna. 2L-inspelningen med Trondheimsolistene är extremt detaljrik. Det dämpas en aning med de analoga utgångarna.
McIntosh-förstärkaren målar upp en bergfast ljudbild med ett väldefinierat stereoperspektiv. Det finns ett bra djup och jag uppfattar diskanten som både luftig och öppen.
Det är lite svårt att jämföra med andra skivspelarförstärkare – och DACar för den delen – eftersom kombinationen av RIAA-steg och A/D-omvandlare är milt sagt sällsynt.
Min uppfattning är att ljudkvaliteten absolut ligger på samma nivå som den fina Rega Aria, ett tjusigt litet RIAA-steg (analogt, naturligtvis) som kostar drygt så mycket som MP100. Lägg därtill digitaldelen (A/D-omvandlaren) så kostar inte MP100 hela världen.

Två flugor i en smäll
Behöver man en bättre skivspelarförstärkare så är McIntosh MP100 ett intressant och framför allt välljudande alternativ. Ska den kopplas till en DAC så är den nästan självskriven, eftersom den är en unik problemlösare tack vare inbyggd A/D-omvandlare. Och låter enastående. Speciellt när den är inkopplad till en mycket bra DAC. Att den klarar de flesta pickuper gör den oerhört användbar. Det enda den saknar är en volymkontroll, fast det är överflödigt för dem som bara ska använda de digitala utgångarna.