Red Dawn-kabeln är iögonfallande annorlunda än vanliga kablar genom att vara platt: mindre än en millimeter tjock men nästan fyra centimeter bred. Och medan de flesta märken använder sig av många tunna koppartrådar så är de 20 ledarna i Red Dawn utformade som solid-core, alltså massiva ledare, som dessutom är silverpläterade.

Konstruktionen handlar inte om att göra det enkelt att dölja kabeln under en matta. Placeringen av de 20 ledarna ska ge låg kapacitans och induktans, samtidigt som man undviker en tjock isolering, som sägs påverka ljudet. Nordost kallar principen för ”Mechanically Tuned Spacing”.

Oavsett syfte är Red Dawn en kabel som man lägger märke till när den snurrar sig fram över golvet i styva vågor som en stor spiral. Den kan få fart på vilket samtal som helst. I synnerhet när man berättar vad den kostar!

Med Nordost Red Dawn hoppar vi upp till en dyrare, men också bättre, klass jämfört med Supra. Och en av sakerna man får är en bättre rumskänsla – plus en hel del kontroll.

Med NAD M32 hör man en bra avgränsning av inspelningsrummets dimensioner. Det blir lättare att uppfatta djupet. Instrument klingar naturligt och röster känns oansträngda och klara. Det hela kan dock bli en smula kyligt, vilket inte får betraktas som oriktigt. Men ingenting läggs till.

När man byter till rörförstärkaren Quad VA-one så är det återigen rymden som drar till sig störst uppmärksamhet. Rummet känns stort, men inte lika skarpt definierat som med NAD, vilket säger mer om förstärkaren än om kabeln. Den lilla förstärkaren ger en mycket mer dynamisk upplevelse än med Supra-kabeln.

Med Zens klass A-förstärkare blir livekänslan ytterligare lite bättre. Nu befinner vi oss på en konsert – och det är skönt och trevligt att vara där. Perkussion framträder tydligt i rummet och instrument klingar varmt och fylligt. ”Banditen-Galopp” är en uppvisning i rumskänsla men inte lika mycket i dynamik.

Det får oss att plocka fram ”Tiden bara går” med Therese Juel. För icke-gråhåriga läsare är det en testklassiker från svenska Opus 3. Inspelningen är gjord live med två mikrofoner i en gymnastiksal. Och Zen/Red Dawn presenterar den akustiska inspelningen från dess mest charmiga sida. Samma låt testades naturligtvis även med de andra kablarna. Med Audiovector-kabeln blev resultatet mer rytmiskt fängslande, medan In-Akustik rent allmänt presenterade inspelningens detaljer med större analytisk tydlighet.