Testets enda direktdrivna skivspelare är också den mest stabila. Hastighetsvariationerna är minimala och ljudet är dessutom bra. Väldigt bra. Ska man bara ha den som låter bäst så är det den här man ska ha.

Klangkaraktären kan påminna om Sony-spelarens. Ljudbilden är öppen och välfokuserad, men här får man mer substans i basen. Man får nästan allt på en gång med Audio-Technica. Byggkvaliteten går det inte att klaga på heller. Från det att man packar upp AT-LP5 till den står och spelar tar det inte många minuter, och den dagliga skötseln är vansinnigt enkel. Tack vare direktdrift börjar skivtallriken att snurra omedelbart när man vrider på strömbrytaren. Precis som de andra testdeltagarna är även den här skivspelaren känslig för vibrationer, men inte lika mycket som Scansonic USB-100.

När Neil Cowley Trio snurrar på skivtallrikens gummimatta känns ljudbilden städad och stabil och det finns ett bra fundament i basen. I pianomusik har de lägsta oktaverna ett bra djup och 2L-inspelningen med Ola Gjellos pianoimprovisationer har både bredd och djup i den generösa ljudbilden som Audio-Technica målar upp. Instrumentets klang kommer fram och djupet i basen är hörbart bättre än med Sony-skivspelaren.

Trondheimsolistenes stråkar klingar fritt och luftig och det finns tillräckligt med fyllighet för att även de större stråkarnas klang ska framträda i ljudbilden. Ska jag ge minuspoäng för något så är det att pickupen plockar upp mer knaster än jag gillar, för annars är detta en förträfflig skivspelare.

Audio-Technica AT-LP5 är ett bra val oberoende av musiksmak och är tillsammans med Pro-Ject-spelaren den som engagerar oss mest.