Medan de två billigaste omvandlarna i den här artikeln är välutrustade, både när det gäller digitalingångar och funktioner som volymkontroll och hörlursuttag, är Hegel HD11 mer spartanskt rustad. Visst har den både balanserad och obalanserad utgång, och till skillnad från de billigaste har den också en fjärrkontroll (även om den är en plastig liten historia). Men ljudnivån är fast och något hörlursuttag finns inte.

I stället handlar det om att välja de bästa digitalkomponenterna och integrera dem sömlöst i kretsarna, så att störningar begränsas till ett absolut minimum samtidigt som digitalsignalen konverteras med högsta möjliga upplösning. Hegel har valt ett 32-bitars DAC-chip, och egenstörningen är så låg som –140 dB!

USB-ingången stöder inte 192 kHz-upplösning, bara 96 kHz. Den är inte heller asynkron, utan adaptiv, vilket innebär att den använder datorns klocka. Sedan klockas dock signalen om i omvandlaren.

Både den analoga och digitala delen i HD11 är utvecklad av Hegels ingenjörer, vilket är en bättre utgångspunkt när alla de olika komponenterna ska integreras och arbeta tillsammans.

Förutom att välja ingång kan fjärrkontrollen hoppa mellan låtar som spelas i en spellista på datorn när den är inkopplad till omvandlarens USB-ingång.

Ljudkvalitet
Även om både Xonar Essence One och Cambridge DacMagic Plus låter mycket bättre än man kan förvänta sig av prisklassen, spelar Hegel HD11 i en helt annan liga. Visst kostar den dubbelt så mycket, men vi känner till flera omvandlare som kostar lika mycket som bleknar i jämförelse – inklusive vår gamla favorit Hegel HD10. Den nya modellen återger nämligen musiken med större rymd och mer luft runt instrumenten än de flesta andra. Hör bara på cymbalerna i Trondheimsolisternas ”In Folk Style” och hur stråkarna svävar i luften. Maria Solheims röst markeras klockrent, samtidigt som basgitarren är helt bergfast längst ned.

Att jämföra med storebror, Hegel HD20, känns naturligt. Den har ännu lite mer tryck och energi i basen, vilket ger mitt eget metalprojekt Staal ett ännu tyngre ljud (jag testar med skivan ”Rambokniv” för att jag kan den utantill, inte för att vara självcentrerad), med fastare och mer hårtslående trummor. HD11 har däremot ännu lite fler detaljer och bättre upplösning i övertonerna. Cymbaler och de ljusaste tangenterna i Saybias ”Angel” är ännu mer mikronyanserade. Och den dynamiska kontrasten är väldigt bra.

Har du 7 000 kronor att lägga på en D/A-omvandlare så kan jag inte komma på någon som jag hellre rekommenderar än Hegel D11.