Man kan säga att Avantgarde Acoustics Zero 1 är en av de största anakronismer jag stött på i mitt långa hifi-liv. Man tar den äldsta typen av högtalare som finns och kombinerar det med den modernaste digitala teknik man kan tänka sig. Det har resulterat i en rätt märklig produkt som visar sig vända sig till fler kundkategorier än jag föreställt mig på förhand.
Horn, bara horn
Avantgarde Acoustics är en firma som under många år specialiserat sig på hornhögtalare. Och inte vilka hornhögtalare som helst, de är våldsamt stora, med flera horn som närmast verkar fristående svävande i rummet och dessutom finns de om man så vill i grälla färger. Det betyder att Avantgardes högtalare är sådana du lägger märke till i ett rum, vare sig du vill eller inte.
Om jag säger att WAF (Wife Acceptance Factor, numera kallas det kanske mer SAF för Spouse Acceptance Factor) genomgående är på ett närmast historiskt lågt värde ljuger jag inte direkt. Well, ja, det finns förvisso ett par (främst tyska) hornhögtalartillverkare som kanske har ännu lägre värden, för finishen på Avantgardes skulpturer är genomgående verkligt fin vilket förmildrar omständigheterna en smula. Men, har du en livspartner krävs långa och svåra förhandlingar om du skulle vilja ha in ett par Avantgarde-hornhögtalare i vardagsrummet. Och då har jag inte nämnt det ohyggligt stora bassystem som firman också har på programmet. Stort är bara förnamnet.
Design
Med Zero 1 är det emellertid annorlunda. När idén om den aktiva hornhögtalaren kom talade Avantgardes starke man Holger Fromme med sin designer och förväntade något i stil med deras övriga högtalare. Emellertid kom designern tillbaka med något helt annat – ”jag vet inte vad du tycker”, sade han till Fromme, ”men jag fick en idé”. Det tog en förvånad Fromme en bråkdel av en sekund att bestämma att den designen skulle det bara vara.
Resultatet är något som i princip lika gärna kunde varit designat av Werner Panton. För mig sänder Zero 1 precis samma signaler när den står i ett hem. Det är en skulptur, en möbel och ett bruksföremål i en och samma design. När det är sagt måste jag påpeka att det främst gäller den vita versionen av högtalaren. Den svarta tycker jag inte alls har samma appeal. Långt, långt ifrån, faktiskt.
Aktivt
Det finns en del fördelar med horn om man vill göra en aktiv högtalare. För det första är själva principen med horn att det i sig ger en förstärkning. Det gör att horn har väldigt hög känslighet och behöver därför inte så kraftig förstärkare för att kunna spela högt. Diskanten och mellanregistret har därför fått var sin klass AB-förstärkare på 50 watt.
Med den dynamiska basen är det annorlunda. Ska man ha horn till basen krävs det några enorma skapelser. Det är inte praktiskt realiserbart i en bara någorlunda human högtalare. Därför har hornhögtalare ofta en dynamisk bas av något slag. Den aktiva dynamiska basen i Zero 1 har försetts med en 400-watts klass D-förstärkare. Ett dynamiskt element har en betydligt lägre känslighet och ska ha mycket mer effekt för att göra väsen av sig.
Digitalt
Men det som skiljer den här högtalaren från så många andra är att det faktiskt är en hel anläggning vi talar om. Här finns ett antal ingångar: USB, optisk, 2xS/PDIF (obalanserad digital), 1xAES/EBU (balanserad digital) samt möjlighet för analog ingång. Via den medföljande fjärrkontrollen väljer du ingång och styr volym samt sköter stand-by. Det är en rund, stor stav med fyra knappar, men inga indikatorer varken på den eller på högtalarna talar om annat än att strömmen är på när den är det. Det är inte bra, jag lärde mig snabbt att inte tycka speciellt mycket om denna fjärr.
Det blir det emellertid ändring på erfar vi, det är en ny lösning på gång som sägs ska få min kritik på den här punkten att förstumma. I nuläget fungerar det förvisso, men jag välkomnar varje förbättring.
Till den digitala biten har man tagit hjälp av danske Thomas Holm från Holm Acoustics, som nuförtiden fungerar som konsulent på det här området för en uppseendeväckande stor och välrenommerad kundkrets. Thomas Holm är en av de ledande innovatörerna inom digitalteknik på världsplan, så det är fullt förståeligt att han har mycket att göra. För Zero 1 har det betytt att digitaltekniken i högtalaren är spitzenklasse och att det är en ren fröjd att använda den.
Nej, det är inte high-end, säger Thomas, men i denna hela anläggning för 10 000 euro kommer man faktiskt ett långt stycket på vägen. Den ena högtalaren fungerar som Master och den andra som Slave (jo, jag kom naturligtvis att spela Master and Servant både med Depeche Mode och Nouvelle Vague…) och du kan välja om signalerna mellan dem ska gå trådlöst eller med kabel. Jag spelade genomgående trådlöst utan att på något sätt sakna vare sig ljudkvalitet eller stabilitet, det fungerade helt enkelt ypperligt.
Avantgarde rekommenderar att man till exempel kopplar till en Airport Express, så kan man skicka sin musik trådlöst och så kan högtalaren, eller anläggningen, i stort sett allt som en modern konsument kan kräva.
Beroende på hur man ställer den i rummet måste basnivån justeras. Det görs med en musorgel på baksidan på var högtalare som kan ställas +/–3 dB i 0,5 dB-steg. Mycket bra och nödvändigt, hos mig med högtalarna en god bit ut i mitt stora rum föll ljudbilden först ordentligt på plats med +2,5 dB för basarna. Men, då blev hela återgivningen i gengäld bra mycket bättre än i normalläge och på det hela taget överraskande bra.
Design – eller rock?
Man kunde förvänta sig att den som högtalaren vänder sig till är den designmedvetne som vill ha en statement-anläggning med lite mer personlighet än standardlösningen från B&O för den här typen av konsument. Det är nog också så den är tänkt från början. De designmedvetna jag visat den för har också tagit den till sig och sett möjligheterna att få närmast en Panton-anläggning i hemmet. Och så är det bara de två högtalarna som syns i rummet, allt är ju inbyggt i dem.
Och den fungerar fint även på låg volym med diskret musik, du hör massor med detaljer och får en finfin helhetsupplevelse av musiken. Här verkar vara fin kontroll och du upplever att det som helhet inte bara är yttre design utan en verligt kompetent anläggning till priset. Den fungerar således utmärkt till denna kategori köpare.
Men, det är inte hela sanningen om Zero1. Den här högtalaren kan också något helt annat. Till min stora överraskning, faktiskt. För: den kan spela rock och den kan spela rasande högt! Jag har inte haft något i mitt rum tidigare som kunnat spela så högt med äran i behåll. Med AC/DC på ”realistisk volym” klistrade sig persiennerna mot fönsterrutan – och då är det högt i ett rum på 48 kvadrat. Mycket högt, kan jag avslöja.
Det betyder att det också är en festanläggning av rang, den kanske bästa festanläggning jag hört på år och dag. Den spelar med en full body experience på ljudet som är absolut enastående, jag har aldrig hört något liknande från något som inte var en ren PA-anläggning. Således är Avantgarde Acoustics Zero 1 något som borde stå i pojkrummen, på studenthem eller var som helst där det finns en musikglad publik upp till 25 år. Det är den förvisso lite för dyr för, men så borde det varit. Det är lite ”släng dig i väggen, Cerwin-Vega” över det. Bas och full body, men med kvalitet!
Den danska gruppen Panamah, som spelas hela tiden på dansk radio när detta skrivs, har gjort mycket ut av att renodla sitt uttryck på sin sprillans nya skiva genom att ta mycket större hänsyn till hur det egentligen låter på riktigt det de gör. I samarbete med Interceptor Nordic har de kunnat lyssna till sin musik på ordentliga anläggningar och därmed kunnat höra mycket mer detaljer och fått möjlighet att få sin musik att låta bättre. Och i och med det låter den faktiskt bättre på allt, om man jämför med deras debutplatta.
I övrigt är ”En varm nats kølige luft” en ypperlig popplatta med både bra texter och innovativ pomusik. Skivan låter som en ren fröjd via Zero 1. Speciellt kan jag rekommendera DJ Blues och Jeg synes jeg så dig, som förlöses förnämligt av Zero 1. Panamah gillar bas, och jag tror att gruppen hade älskat att höra sin musik spelad så här. Basen är precis så massiv som jag kan förstå att gruppen vill. Det är bara inte så många högtalare som verkligen kan det.
Träden växer dock inte helt in i himlen. Ljudbilden är genomgående stor och riktigt väldefinierad, men utan den allra svartaste bakgrunden som high-end brukar kunna ge. Dessutom handlar det om hornhögtalare, vilket nästan alltid på ett eller annat sätt kan höras. Då och då hör jag lite drag av tratt, men det är mycket lite och för de allra, allra flesta kunder till denna högtalare varken märks det eller har någon som helst betydelse. Det är lite på samma sätt som en domediskant kan få lite för mycket energi ibland – ingenting är helt perfekt.
När dessa små invändningar är sagda, måste jag tillstå att jag inte kan komma ihåg när jag hade så roligt sist med en anläggning. Jag har spelat rock på ett sätt som jag upptäckte att jag faktiskt längtat efter att kunna göra – hur bra min normala anläggning än är. Zero 1 är rasande kul!
Slutsats
Om världen var rättvis skulle ungdomen haft tillgång till Avantgarde Zero 1. De skulle gilla den skarpt. Dessvärre är den för dyr för det. För designvännerna är den en välkommen opponent till B&O, den kan allt och låter dessutom riktigt bra – även med tanke på priset. Jag gillar den skarpt!