Franska Triangle ligger bakom testets enda modell som finns i ett fräckt utförande i röd högglanslack, förutom svart och vitt. I skrivande stund håller Triangle dessutom på att ta fram en gul färg. Coolt.

Color är minst av alla i testet, trots att den är en äkta trevägskonstruktion. Basport på fronten och en avrullning av djupbasen kring 45 Hz gör att det går utmärkt att ställa högtalaren nära bakväggen utan att basen blir odefinierad.

En relativt hög känslighet på 90 dB är praktiskt eftersom en högtalare för 10 000 kronor sällan paras ihop med en förstärkare för 20 000. Billigare förstärkare har ofta mindre muskler om du inte vill kompromissa med ljudet. Hög känslighet betyder att du får ut mer ur en strömsvag förstärkare, vilket är väldigt smart i den här prisklassen.

Ljudet
Triangle Color målar upp en ljudbild med ett mycket distinkt diskantregister. Övertoner framträder tydligt, så att cymbaler, fioler och blåsinstrument skiner. Jeff Tweedys röst i alternativ-countrybandet Wilco är fint centrerad i ljudbilden och artikuleras tydligt. Samma sak gäller för fiolerna som är placerade ut mot sidorna i en klangtorr ljudbild i balladen ”Jesus, etc”.

Allt kompletteras av en förvånansvärt stor och fyllig bas. Den får fram kroppen i basgitarren, samtidigt som anslagen på strängarna är krispiga och tydliga.

– Du slipper lyssna noggrant efter detaljerna, du får dem gratis, påpekar Audun.

Nackdelen är att mellanregistret känns en smula tunt. Vi hade gärna haft en större återgivning av Jeff Tweedys bröstklang. Vi hör samma sak på Morphines fantastiska album ”Yes”, där sångaren Mark Sandman har en aning överbetonade s-ljud och det finns väl mycket energi i cymbalerna i de rockiga trummorna. Den framträdande basen och diskanten är alltså delvis ett resultat av att mellanregistret är återhållsamt.

Den ljudfilosofin fungerar fint när man spelar lågt eftersom basen ger storhet och fyllighet, samtidigt som den framträdande diskanten gör att man hela tiden hör vad sångarna sjunger. Fast det kan bli lite tröttsamt i längden om man spelar högt.

Att särskilt diskanten är så pass energisk ställer också högre krav på en bra signalkälla och förstärkare, eftersom komponenter med aningen högre förvrängning skulle göra diskanten mer tröttsam.

Slutsats
Triangle Color är en snygg och kompakt golvhögtalare som är lätt att tycka om. Basen är fylligare än förväntat och spelar med tyngd och ett övertygande fundament. Övertonerna är också distinkta, vilket gör att musiken låter både luftigt och stort. Cymbaler är tydliga och sångröster likaså.

Vad vi efterlyser är ett fylligare mellanregister. Det binder inte ihop bas och diskant så väl som vi hade velat, och särskilt sångröster kan ha lite ont om pondus. Detta gör också att basinstrumentens övre register hålls tillbaka.

Sammantaget är Triangle Color en högtalare som är lätt att tycka om och som låter bra på låg volym. Vilket uppskattas av många. Det är viktigare att förstärkaren låter bra än att den har muskler, även om naturligtvis bägge delar är en fördel.

En trivsam högtalare som gör oss nyfikna på resten av sortimentet.

Också i detta test: