Flera av MMF 2.2:s delar kommer från Pro-ject. Tonarmen kommer därifrån och det står till och med Pro-ject på remmen och antiskating-lodet. Basplattan påminner om den som sitter på Debut Carbon Sprit, men dämpfötterna är annorlunda.

Ljudbilden i Hoff Ensembles ”Quiet Winter Night” är stor och vacker, med en djup horisont. Nålen gräver djupt i vinylspåren och får fram mycket bas, vilket hörs särskilt tydligt i slagverken.

Basen återges med många klangfärger, även Ane Bruns röst i ”These days” har en stor klang. Jämfört med Rega RP1 har Music Hall en aningen mer upplöst tonstruktur i basregistret, och ännu något luftigare övertoner. Men den har ändå inte samma dynamiska spänst. Rega är lite mer rytmisk.

Jämfört med Pro-ject Debut Carbon Esprit har inte Music Hall MM 2.2 lika strama basrytmer. Den går som sagt djupt i basen, men den glider ut lite grand också. Bastrumman har efterdyningar som inte hörs med Pro-ject. Debut Carbon Esprit är dessutom mer upplöst. Och sammantaget en bättre skivspelare än MMF 2.2 i våra öron.