Solo kopplas till TV:n, som enligt Bose kan vara mellan 32 och 42 tum stor, med en optisk eller koaxial digitalkabel eller en analog RCA-kabel. Bara en kan kopplas in åt gången och Solo märker själv vilken. Övriga kablar är överflödiga. Här finns ingen bluetooth-funktion, Solo är alltså den enda testdeltagaren utan streaming. Fjärrkontrollen har bara av/på-knapp och volymkontroll. Det gör att Bose Solo är idiotsäker, men också att den saknar inställningar för ljudet. Något teckenfönster behövs alltså inte.

Det finns ingen ljudfördröjning i digitalingångarna, så ljudet synkroniseras bra. Det är gott om bas, som är väl integrerad med resten av ljudbilden. Filmdialog har mer dynamik i mellanregistret än med Philips HTL4110 och Solo breder ut ljudet fint, förbi dess fysiska storlek. ”Star Trek: Into Darkness” går att spela på en användbart hög volym innan actionscenerna tvingar ned högtalaren på knä. Benedict Cumberbatch, alias Khan, har en basrik röst som är tillräckligt fyllig, fast Bose har inte lika fyllig bas som Philips HTL4100 och inte heller lika distinkta övertoner. Vi föredrar därför Philips när vi tittar på film.

Musik i stereo har däremot en bättre tonal sammanhållning och låter rent allmänt en smula mer naturtroget med Bose, trots att det saknas lite luft i toppen.