I och med lanseringen av PlayStation 5 Pro är det naturligt att dra paralleller till den senaste modellen i konsolfamiljen, PlayStation 5 Slim Standard Edition, som vi recenserade för ett år sedan. Men jag skulle vilja gå ännu längre tillbaka, till 2016, då Sony lanserade PlayStation 4 Pro. Då var målet att blåsa nytt liv i en åldrande konsol och föra PlayStation in i 4K-eran.
Nu, åtta år senare, har jag en stark känsla av déjà vu. För även om mycket har förändrats i spelbranschen är det fortfarande mycket som känns likadant.
En uppgradering, men inte ett kvantsprång
På den tiden var PS4 Pro en uppgradering som var lätt att förstå: Högre upplösning, bättre grafik och en mer framtidssäkrad upplevelse för dem som hade investerat i en modern 4K-TV. Nu är vi tillbaka med en ”Pro”-modell, men den här gången känns förbättringarna mindre revolutionerande.
PlayStation 5 Pro utlovar bättre grafik, snabbare rendering och en stabilare bildfrekvens. Men till skillnad från sin föregångare finns det ingen ny upplösningsstandard att sälja in den på. Istället handlar allt om att förbättra det befintliga – skarpare texturer, mer detaljerade skuggor, mer flytande animationer och bättre ray tracing. Frågan är därför inte om PS5 Pro är mer kraftfull än sin föregångare, utan om den extra prestandan gör någon verklig skillnad för den genomsnittlige spelaren.
Ser ut och känns som en vanlig PS5
Sony har visserligen skapat världens mest kraftfulla spelkonsol – men det är lätt att missa det. Till skillnad från Microsoft, som gjorde en poäng av att basunera ut att det var det bästa av det bästa när de lanserade Xbox One X, är det inga fanfarer här. PS5 Pro känns och beter sig som en vanlig PS5. Det finns inga anpassade menyer, inga unika startanimationer – och om den var undangömd i ett skåp skulle du inte märka någon skillnad förrän du startade ett spel.
Samma sak gäller för förpackningen. Ett tunt papphölje signalerar inte precis lyx, och man skulle nästan kunna tro att Sony själva tvivlar på produkten.
Mer vit plast, blått ljus och fartränder
Designmässigt har PS5 Pro alltså samma futuristiska utseende som den ursprungliga PS5, men med några påtagliga förändringar. Den mest uppenbara skillnaden är att Pro-modellen levereras utan en inbyggd skivenhet. Om man vill spela fysiska spel eller Blu-ray-filmer måste enheten köpas separat – precis som för PS5 Slim. Faktum är att det är exakt samma skivenhet, så om du redan har en PS5 Slim kan du återanvända den.
Vid första anblicken kanske det här inte verkar vara någon stor sak 2025. Men om du håller ett öga på spelpriserna inser du snabbt att fysiska spel ofta är betydligt billigare än sina digitala motsvarigheter – och de kan dessutom säljas vidare, lånas ut eller köpas begagnade. Digitala spel är helt enkelt dyrare och mindre flexibla.
En annan likhet med Slim-modellen är de vita sidopanelerna, som kan bytas ut för ett mer personligt utseende. En ny designdetalj är de tre parallella ränderna längs sidorna, som signalerar den extra kraften under huven och gör det lättare att skilja konsolerna åt.
Jämfört med den ursprungliga PS5 är Pro-modellen något mer kompakt, men fortfarande tillräckligt stor för att orsaka problem i TV-bänken. Sony har valt att inte inkludera ett stativ i paketet – precis som med Slim – vilket innebär att konsolen endast stabiliseras av två genomskinliga plastben när den ligger ner. Om du vill att den ska stå upprätt får du klara dig på egen hand. Varför Sony har sparat på den här detaljen förstår jag inte.
Det är insidan som räknas
Lyckligtvis är det mer som skiljer under huven, och jämfört med PS5 Slim har PS5 Pro fått en betydande uppgradering. Den nya GPU:n levererar upp till 33 teraflops – en betydande förbättring från 10,28 teraflops i den ursprungliga PS5- och Slim-modellen. Detta innebär bättre raytracing och generellt högre grafisk kvalitet i spel som stöds. CPU:n är också något överklockad för stabilare prestanda, särskilt i krävande spel.
Men det räcker inte med enbart hårdvara. Det är därför PS5 Pro också har utrustats med en AI-baserad uppskalningsalgoritm som kallas PSSR (PlayStation Spectral Super Resolution). Precis som Nvidias DLSS och AMD:s FSR analyserar den speldata och skalar upp grafiken för att ge en skarpare och mer detaljerad bild. Det låter lovande, men tekniken är fortfarande i sin linda på konsoler.
En av de viktigaste uppgraderingarna är lagringsutrymmet. PS5 Slim levereras med 1 terabyte lagringsutrymme, medan PS5 Pro fördubblar detta till 2 terabyte – en välkommen förbättring nu när skivenheten har försvunnit. Sony har också optimerat kylsystemet, vilket gör konsolen tystare och mer effektiv.
Förvirringen växer
Och så kommer vi till det viktigaste: spelen. Det är här saker och ting blir riktigt intressanta – och lite frustrerande.
PS5 Pro marknadsförs med idén om att eliminera valet mellan bildfrekvens och upplösning. Men i praktiken har flera utvecklare infört ännu fler valmöjligheter. Där man skulle kunna tro att den extra kraften skulle ge det bästa av två världar, måste du i flera spel fortfarande välja mellan 4K och 60 fps – särskilt om raytracing är en prioritet.
Ett exempel är Hogwarts Legacy. Spelet ser bländande ut i Fidelity Mode med ray tracing, men lider av en begränsad bildfrekvens på 30 fps. Performance Mode är tillgängligt, men då är ray tracing avstängt.
Å andra sidan klarar sig flera av Sonys egna titlar bättre. God of War Ragnarok, The Last of Us Part I & II och särskilt Horizon Forbidden West imponerar med en stabil bildfrekvens på 60 fps och en knivskarp bild. På min nya LG G4 TV ser det fantastiskt ut – och det är svårt att inte bli lite förälskad.
Men den varierande kvaliteten belyser ett problem för Sony: eftersom det inte finns någon PS5 Pro-standard är det upp till spelutvecklarna att bestämma hur de ska utnyttja den extra kraften. Resultatet av detta? Vi står fortfarande inför samma val som Pro-modellen var tänkt att eliminera, även om det hela har blivit lite snyggare att titta på.