ASUS har valt WOLED-tekniken till sin nya PG32UCDP, till skillnad från föregångaren PG32UCDM som hade QD-OLED. Detta är ett intressant val, kanske lite överraskande eftersom QD-OLED ofta marknadsförs som ”bättre”. Men allt handlar om implementeringen och vi har nyligen sett att gaming-monitor med WOLED har kunnat uppvisa aningen högre ljusstyrka.
Skärmfrekvens från 240 till 480 Hz
ASUS har utrustat sin spelskärm med något de kallar för Frame Rate Boost, vilket gör att du kan växla mellan 4K i 240 Hz och Full HD i 480 Hz direkt på skärmen. PC:n växlar då automatiskt över 480 Hz och även om bilden blir lite mjukare så blir den skarp igen genom att sätta VividPixel till max.
Med mitt RTX 3090-kort kommer jag ungefär upp i 180 fps när jag spelar Destiny 2 i Full HD. Det är en stor förbättring från 60 fps – som är begränsningen för 4K – men det är fortfarande långt upp till 480 fps. Det beror helt enkelt på att grafikkortet, som en gång i tiden kostade mig 25 000 kronor (!), inte är tillräckligt bra. Skillnaden från 240 Hz upp till 480 kommer dock ändå inte att uppfattas som jättestor. I tävlingssammanhang räknas givetvis varje millisekund och då är det praktiskt att kunna ändra upplösningen direkt på skärmen utan att behöva gå in i Windows-inställningarna.
Anslutningar och funktioner
ASUS ROG Swift PG32UCDP har en rad olika anslutningsalternativ som täcker både gaming- och produktivitetsbehov. Skärmen har två HDMI 2.1-portar för anslutning till konsol och PC, samt en DisplayPort 1.4 för maximal upplösning och skärmfrekvens. En USB-C-port med upp till 90 watts strömförsörjning är perfekt för bärbara datorer och andra enheter som behöver ha både dataöverföring och laddning samtidigt. Skärmen har dessutom tre USB 3.2-portar för anslutning av externa tillbehör som tangentbord, mus och externa diskar, samt ett hörlursuttag för direkt ljudanslutning. För gamers finns det stöd för VESA DP, FreeSync Premium Pro och G-SYNC Compatible, vilket garanterar en jämn och responsiv spelkänsla utan tearing.
Fintrimning ger en perfekt bild
Det första jag gör är att testa de olika bildlägena. I teorin borde sRGB-läget (under GameVisual) vara det mest exakta, men det har en kylig färgtemperatur på runt 8700 K. Racing-läget mäter jag däremot till 6600 K, alltså väldigt nära de neutrala 6500 K.
Efter lite testande tycker jag fortfarande att ansikten ser lite mättade och orange ut. Genom att minska färgmättnaden från 50 till 42 procent blir bilden en fullträff.
Jag måste dock tillägga att mina mätningar gjordes med DataColor Spyder X2, som inte är avsedd för OLED-skärmar. Men mina ögon håller med mätinstrumentet: Racing-läget med reducerad mättnad ser mest korrekt ut. Jag måste säga att jag är nyfiken på de nya kolorimetrarna från DataColor, som ska kunna kalibrera OLED-skärmar.
HDR och bildkvalitet
På min Windows-speldator får jag magentastick i HDR-läge, oavsett vilken inställning jag väljer. Detta kräver kalibrering, vilket tyvärr inte är möjligt med vanliga kolorimetrar. Jag har rent allmänt inte så goda erfarenheter av HDR i Windows i alla fall. Mac hanterar detta bättre, men tyvärr är spelutbudet väldigt begränsat till Apple-datorer.
Perfekt för kreativt arbete
Desto viktigare än frekvenser och mätningar är den upplevda bildkvaliteten, som tillhör den absoluta toppklassen. Som med alla andra OLED-skärmar får du knivskarpa detaljer och djupa, äkta svartnivåer. De senaste generationerna av WOLED har förbättrad subpixelstruktur, så att den är mer lik vanlig RGB som används i vanliga LCD-skärmar. Det gör att text och typsnitt i Windows ser mycket bättre ut än tidigare, faktiskt så bra att skärmen fungerar utmärkt på kontoret.
Med korrekta färginställningar är skärmen utmärkt för kreativt arbete. Videoredigering är en dröm med de exakta färgerna och här glänser verkligen OLED-teknikens förmåga att visa även de minsta nyanserna i mörka områden. Du kan till och med använda skärmen för färggradering utan att resultatet blir helt fel. Vill du ha ännu bättre färgnoggrannhet bör du göra en kalibrering.
Bildbehandling i Photoshop och Lightroom utnyttjar också skärmtekniken, och den förbättrade subpixelstrukturen ger knivskarpa detaljer även i text. Som var ett problem med förra generationens OLED-skärmar. Nu har subpixelstrukturen dock ändrats för att bättre passa svart text mot vit bakgrund, och vice versa.
Hård konkurrens
Jämfört med Sony Inzone M10S, som jag testade nyligen, är PG32UCDP minst lika bra, och har fördelen av 32 tum medan Sony bara har 27. Den tuffaste konkurrenten är kanske Samsung Odyssey G8 G80SD som är någon tusenlapp billigare. Samsungs QD-OLED-panel har lite annorlunda subpixelstruktur, men fungerar bra även för kontorsarbete och har inbyggd kalibrering. ASUS-skärmen har däremot aningen bättre ljusstyrka, elegantare design och bättre menylayout.
