TEST: Fujifilm XF 50mm F1.0 R WR

Priset säger en del. Att konstruera ett objektiv med extrem ljusstyrka är en utmaning. Även ett 50 mm-objektiv kan snabbt bli dyrt om man inte nöjer sig med f1,4 utan föredrar att ha ännu större ljusöppning.

Då kan man få betala en häftig summa. Som för Leicas Noctilux-M 50mm f/0,95 ASPH, där det står 117 000 kronor på prislappen! Det säger sig självt att ett sådant objektiv är för särskilt intresserade fotografer – men gudarna ska veta att det är fantastisk optik. Vilket återspeglas i ett lika fantastiskt pris.

Fullt så kostsamt är inte Fujifilms Fujinon XF 50/1,0 R WR. Även om det visserligen är dubbelt så dyrt som deras XF 56/f1,2 så är det långt upp till vad Leica tar för sina mest ljusstarka objektiv.

Den nya 50:an från Fujifilm är den tredje i en serie Fujinon-objektiv till kamerorna i X-serien. Ovan nämnda 56/1,2 är det ena, det andra är det superbilliga och utmärkta XF 50/2.

Med en ljusstyrka på 1,0 får man ett extra bländarsteg att leka med, men ett par utmaningar följer med. Den optiska konstruktionen är mycket mer komplex än för en 50/2 som kostar en tredjedel, eftersom det är mycket mer som ska korrigeras – och vikten visar tydligt att det finns mycket mer glas i den ljusstarka versionen: 845 respektive 200 gram.

Massiv 50 mm

Fujinon XF 50mm f1.0 motsvarar 75 mm i 35-fullformat, och då är det rimligt att tro att det är perfekt för porträtt. Vilket stämmer, men det kan också användas för video och mycket annat. De 12 linselementen och konstruktionen som behövs för att korrigera optiken så bra som möjligt gör att objektivet är både tungt och stort. 50:an balanserar bättre på Fujis större kameror, som modellerna i X-T-serien och X-H1, medan kameror som X-E4 och X-T30 blir väldigt framtunga.

Konstruktionen är vädertätad och oerhört bastant och det ingår ett stort solskydd. Bländarringen är uppdelad i tredjedels klickstopp och borde ha samma tyst-knapp Sony som använder sig av, så att man kan använda ringen när man filmar.

Den angivna närgränsen på 70 cm är helt okej om man betraktar XF 50 1.0 som ett 75 mm-teleobjekt och inget makroobjektiv. Men det finns desto mer positivt att säga om optiska prestanda.

Autofokus

Men först autofokus. Det är en hel del glas som ska flyttas på insidan och autofokuseringen är inte lika snabb och har inte fokusspårning som största styrka. Det mindre 50/2 är snabbare, men den stora 50:an är förvånansvärt bra på att fokusera i svagt ljus. Om man är van vid den äldre 56/1,2 kommer antagligen det nya objektivet att uppfattas som mer än snabbt nog på att fokusera.

Skärpa

För de flesta fotografer som är i målgruppen för ett så ljusstarkt objektiv är den första frågan hur prestanda är med full bländaröppning. Svaret är: förbluffande bra. Men som med all optik med så extrem ljusstyrka är inte skärpan som bäst vid full bländare. Den är dock betydligt bättre än befarat, och i centrum är den faktiskt riktigt bra, men föga överraskande avtar den ut mot hörnen.

Vinjettering

Där kan man också se vinjettering, vilket inte heller är oväntat, men även här är linsen bättre än befarat. Vid bländare 2,0 är vinjetteringen nästan borta och skärpan i hörnen är synligt bättre. Med mindre bländare blir det ännu bättre och från f4 är objektivet fantastiskt skarpt, ända ut mot kanterna. Så fortsätter det till f11, och vid f16 är det bara diffraktion, om än måttlig, som dämpar skärpan.

 

Objektivet är inte särskilt känsligt för ströljus, speciellt inte med solskyddet på, och du kan säkert välja den vinkel du vill ha utomhus i solljus utan att oroa dig för problem.

Kromatisk aberration

Vad man kan lägga märke till, om än i måttliga mängder, är koma som förvränger ljuspunkter som gatubelysning och stjärnor, samt kromafel (kromatisk aberration). Koma syns i stort sett bara i kanterna vid full bländaröppning, så astrofotografer gör klokt i att blända till 2. Detta gäller även om man inte orkar ta bort kromafel under efterbehandlingen. Grönt och lila kan vara synligt vid f1,0 till f2 och i praktiken inte synligt från f2,8/4,0.

Bokeh

Den eftertraktade bokeh-effekten är helt enkelt vacker. Man kan verkligen utnyttja ljusstyrkan och bortsett från antydningar till ringar i områden ur fokus på bilder med svagt ljus är bokeh-effekten mjuk som varm honung och lika tilltalande. Man kan verkligen använda skärpedjupet här och skapa effekter i bilderna som är svåra att åstadkomma lika bra som med ett 50 mm f2.

Slutsats

Ljusstarka XF 50mm är förvånansvärt skarpt vid full bländaröppning för att vara ett objektiv med f1,0. Det är inte felfritt vid full öppning, det hade vi inte förväntat oss heller, men bländarringen behöver inte många klickningar för att de få problem som finns ska försvinna. För fotografer som uppskattar ett så ljusstarkt objektiv som detta är det ett lågt pris att betala för den extrema ljusstyrkan. Samlade optiska prestanda är fantastiska, men storleken och priset kan verka avskräckande. Åtminstone för Fuji-fotografer som redan har XF 56 f1.2, det är fortfarande ett fantastiskt objektiv.