Efter att Canon lanserade sitt spegellösa fullformatskamerasystem har det funnits ett stort, gapande hål i EOS R-serien. En kamera som kan ersätta den ikoniska EOS 1-serien med spegelreflexer för proffsen. Nu är kameran som många proffs har väntat på i fyra år äntligen här.

När EOS R1 lanserades hösten 2024 var den långa väntan över. Flaggskeppet var äntligen på plats och Canons EOS R-serie var komplett.

R1 ersätter den åldrande EOS 1D X Mark III och är en renodlad actionkamera för sport och djurliv. Till skillnad från EOS R5 Mark II, som i första hand är gjord för porträtt, landskap, arkitektur och mode – och har en 45-megapixels staplad CMOS-bildsensor i fullformat som även kan filma 8K RAW-video.

Nya EOS R1 ersätter inte EOS R3, som tills nyligen var Canons ”proffsigaste” actionkamera. R3 kommer att finnas kvar i EOS R-systemet men Canon säger att R1 är både mer gediget byggd än R3 och mycket bättre på att fånga de viktiga ögonblicken. Hur fort det än går.

För att lyckas med det är kameran byggd kring en staplad 24,2 Mp CMOS-bildsensor i fullformat med så snabb överföring som 2,8 ms från sensorerna på bildchippet. Fokussensorerna är av Canons dubbel pixel-typ (Dual Pixel CMOS II), med korssensorer utspridda över hela bildytan. Med elektronisk slutare kan man ta 40 bilder per sekund.

Artificiell intelligens

Det hade inte varit möjligt att få så många skarpa bilder i den hastigheten utan en ny fokusalgoritm. Canon berättar att autofokusen har fått en ny algoritm som med hjälp av AI (artificiell intelligens) känner igen motivet och anpassar sig därefter – Action Priority AF. Kameran ska kunna skilja fotboll från basket och förutsäga vart bollen är på väg, och på så sätt kan autofokusen följa bollen hela vägen till målet. Även när det kommer spelare emellan eller bollen passas mellan spelarna.

Det fungerar perfekt. Under lanseringen 2024 provade jag det själv på en inomhusbasketplan. Senare utomhus på en fotbollsplan. EOS R1 är inte den enda kameran som kan spåra en boll i en klunga av spelare, Sony A9 III (120 fps) och Nikon Z9 (30 fps) klarar samma bedrift på ett alldeles utmärkt sätt.

Men det visade sig att Canon-kameran är bättre på en väsentlig sak. Den ska jag återkomma till alldeles strax, men först en liten överblick över de viktigaste siffrorna:

Kort översikt över EOS R5 Mark II:

• 44,2 Mp staplad CMOS-bildsensor i fullformat
• Upp till 40 bps elektroniskt
• Pre-capture av stillbilder och video
• AI-uppskalning
• AF med sportlägen
• 8,5-stegs bildstabilisator
• 6K/60p RAW-video
• Canon C-Log2-profil
• Vädertätat kamerahus
• Ethernet och Wi-Fi 6E

Bildhastighet och AI-uppskalning

Med mekanisk slutare är bildhastigheten högst normala 12 bilder/s, men tack upp till 40 bilder/s med den elektroniska slutaren kan man frysa all sport i bilder. Eftersom kameran även har en pre capture-funktion som kan ta upp till 20 bilder kontinuerligt, innan utlösarknappen tryck ned helt, ökar chansen avsevärt för skarpa ögonblicksbilder.

Om man tar råfiler kan man beskära och redigera dem i kameran, och med hjälp av AI kan man skala upp även beskurna bilder till 96 Mp-upplösning. Man väljer ett utsnitt från en JPEG- eller HEIF-fil och beskär bilden, som man sedan kan välja att behålla eller skala upp. Väljer man det senare fyller bildbehandlingen i de saknade pixlarna, så att man inte tappar upplösning och därmed skärpa i bilden. Det finns även en funktion som tar bort brus i bilder i efterhand.

Kameran kan också söka igenom en serie exponeringar och markera de bilder som ser skarpast ut. På så sätt slipper man bläddra igenom hundratals bilder innan man hittar en som går att använda.

6K-video

Till skillnad från EOS R5 Mark II kan R1 inte spela in video i 12-bitars 8K-kvalitet. Det är knappast många som efterfrågar det från en sådan här kamera ändå. Men den kan spela in 6K/60p RAW-video i 16-bitars 4:2:2, eller 4K UHD upp till 120p. Det innebär att fotografer kan skicka videofilmer via FTP direkt från stadion. Kameran stöder för övrigt Wi-Fi 6E och har 2,5 Gbps Ethernet direkt.

EOS R1 kan också spela in 12-bitars RAW-video som lagras på ett CFexpress B-kort, eller en extern inspelare via en HDMI-kontakt i full storlek, samtidigt som man tar stillbilder. Stillbilder kan lagras på ett SDXC UHS-II-kort och kameran talar samma tekniska språk och använder samma filnamn som Canons Cinema EOS-kameror.

Ljudet spelas in fyrkanaligt i 24-bitars LPCM och stöder C2PA-formatet och News ML-G2-standarden för metadata, som bland annat används i utsändningar. Video kan spelas in i C-Log2 och C-Log3 och det finns stöd för videoformaten i XF-AVC S och XF-HEVC S, som används av Canons videokameror i Cinema EOS-serien.

Den integrerade bildstabilisatorn ger upp till 8,5 stegs stabilisering, det gäller även vid videoinspelning.

Ergonomi

Kamerahuset är lättare och mindre än en Canon EOS 1D X Mark III och framifrån är det inte mycket som skiljer dem åt. På framsidan finns programmerbara knappar och på baksidan hittar man samma inställningsratt. Det finns också en vrid- och vändbar pekskärm. En del knappar har flyttats jämfört med 1D X Mark III, men det är uppenbart att Canon inte har velat ändra på för mycket.

Många av fotograferna som ska använda R1 kommer trots allt från en 1D X Mark III eller Mark II.

Det finns en liten detalj som skiljer dem åt. Den är inte lätt att upptäcka, men tittar man under skärmen på R1 så hittar man en liten sensor. Det är egentligen en kamera, för närvarande utan funktion, men man kan tänka sig att den kan användas för ansiktsigenkänning. Kanske i kombination med en sparad profil. Så att en fotograf som hämtar kameran från en bildbyrås kamerapool kan ange sina egna inställningar och preferenser via ansiktsigenkänning.

Personligen har jag aldrig gillat ögonstyrd fokusering – eye-control AF – men i R1 fungerar det bättre än tidigare generationer, och det känns speciellt att välja fokuspunkt i den stora sökaren med ögonrörelser. Hur bra det fungerar verkar vara individuellt. Somliga älskar det, andra hatar det. Men det går inte att ogilla den stora sökaren med 9,44 Mp-upplösning.

Kameran har alla anslutningar man behöver och mycket går att programmerbara, som de tryck- och beröringskänsliga knapparna. Till exempel kan AF-On-knappen även fungera som en styrplatta där man flyttar fokuspunkterna i sökaren. Om man inte använder ögonstyrd AF, alltså.

Batteritiden på 700 till 1300 bilder är bättre än i EOS R3 och R1 använder samma LP-E19-batteri som EOS R3 och EOS 1D X Mark III. Bra att veta för fotografer som har ett eller flera sådana i kameraväskan.

Bildkvalitet

Okej, den kanske inte främst en videokamera, men R1 levererar faktiskt utmärkt videokvalitet. Den har synbart mindre rolling shutter-effekt (halverad jämfört med R3, enligt Canon) och 6K-video visas utan artefakter på vår referens-TV från Sony med 8K-upplösning.

Men den stora frågan är: Hur skarpa blir stillbilderna när man fotograferar sport?

Svaret är: Knivskarpa.

Det beror på en smart autofokus, som även i svagt ljus, och även om den bländas av ljuset från strålkastare, hänger fast vid motivet. Ända tills man släpper utlösaren. Det tog ett tag att ens hitta några suddiga bilder bland filerna i en fotomapp med flera tusen bilder. Alla tagna med maximal bildhastighet och kamerans dual pixel-autofokus inställd på servofokus.

Bilderna är inte bara skarpa, möjligheten att beskära utan att tappa väsentliga detaljer är praktisk att ha. Man kan zooma ut och välja ett bredare utsnitt för att få bättre överblick i sökaren, och välja ett tätare utsnitt efteråt, utan nämnvärda kvalitetsförluster.

Det är fint lite brus i bilderna, egentligen är det försumbart, men bilddynamiken ligger ungefär ett steg under EOS R5 Mark II. Inte för att det spelar någon roll för R1:s målgrupp, som vet att de kan fotografera inomhussporter med 12800 ISO och få skarpa bilder. Varje gång.