Det är stort, tungt och svindyrt. Men det är priset man får betala för ett av de skarpaste 35 mm-vidvinkelobjektiven man kan sätta på en Canon-kamera.

35 mm är en av mest användbara brännvidderna. Den är inte för bred för att man ska riskera ljusförluster i hörnen – vinjettering – eller kraftig förvrängning med ojämn skärpa. Den är inte heller så smal att man får med för lite bildyta och det går att ta porträtt i miljöer där 50 eller 90 mm är för begränsat.

Den kan också användas till scenfotografering, landskap, sport, arkitektur, gatufotografering – kort sagt det allra mesta utom makro. Ett ljusstarkt 35 mm-objektiv behöver inte kosta mer än fyra, fem tusenlappar och kan fungera som ett kompakt standardobjektiv när man inte behöver zoom.

Kompakt och billigt är inte det första man tänker när man ser Canons nya 35 mm/f1,4 för fullformat-EOS-kameror. För obeskedliga 23 000 kronor är det bland det dyraste man kan sätta på en Canon-kamera (som inte är en extrem tele), och den dyraste vidvinkeln Canon har.

 

Ny konstruktion

Det säger sig självt att den här konstruktionen skiljer sig från en vanlig vidvinkel. Canon säger också att målet har varit optiska prestanda, inte storlek eller pris. Glaset är därför av det mer påkostade slaget, med två asfäriska linselement, två UD-element (för kontrollerad spridning) och en speciell konstruktion som kallas Blue Spectrum Refractive-optik (BSR).

Det är ett slags sandwich av organiskt optiskt material som ligger mellan två linselement för att kompensera för brytningseffekten som orsakar blåskäret i kromatisk felbrytning. Sådant går att ta bort under efterredigeringen, men det bästa är naturligtvis om den optiska konstruktionen tar hand om det på egen hand.

Detta är en del av förklaringen till vikten på 760 gram och längden 106 mm. En annan är den robusta mekaniska konstruktionen, som här är nästan överdrivet stabil med vädertätningar och utsökt byggkvalitet.

Det är alltså ett relativt stort objektiv, men inte ohanterligt. På en EOS 5DsR som vi testade med, var det en välbalanserad kombination av snabb och tystgående autofokus samt en alldeles praktfull bildkvalitet. Med full bländaröppning ger de nio runda bländarlamellerna en silkeslen bakgrund, med minimal vinjettering och praktiskt taget ingen förvrängning alls. Den lilla vinjettering som finns vid f1,4 – ungefär ett och ett halvt steg – har nästan försvunnit helt vid f2 och är helt borta från f2,8. Om man tittar noga på testbildernas hörn syns det en felfri skärpa ut mot hörnen vid f2, men en något mattare skärpa med full bländare.

Det är så bra det går att göra det på en fullformatkamera med ljusstark vidvinkel, och objektivet är helt enkelt något av det bästa vi har testat med 35 millimeter.

Det ger en så jämnskarp bild med normal kontrast och har praktiskt taget inga kromatiska brytningar. Diffraktion uppträder långsamt från bländare 11, och då sjunker också skärpan gradvis, men det är sällan man kan få en så jämn skärpa med så många bländare – från full öppning – som här.

Med inbyggd bildstabilisator för exempelvis videoinspelning, och ett något angenämare pris. skulle Canon EF 35 mm/f1,4 II fått ett klart maxbetyg.