Mellanmodellen TG-630 är en försiktig uppgradering av förra årets TG-620. Specifikationerna ser snudd på identiska ut och även till utseendet är de förvillande lika. Priset gör att den känns lite plastig, men den är faktiskt förvånansvärt stabil och robust trots detta. De två luckorna som skyddar kontakterna samt batteriet och minneskortet verkar väl förslutna och det krävs två handgrepp för att öppna dem. Säkert men lite pilligt varje gång man ska få ut minneskortet. TG-630 kan fås i blått, svart, rött och vitt.

Trots att knapparna på baksidan är små är det ingen större risk för feltryck, helt enkelt för att det inte finns speciellt många. Istället måste man använda den lilla joysticken så fort man vill ändra på någonting, vilket gör att man inte gärna använder Programautomatik. Istället lockas man att alltid använda det intelligenta autoläget. Det väljer bland de 17 scenlägena åt dig. Annars finns snabbval för makrobilder, porträttbilder och panorama, men märkligt nog inte för strand-, snö- eller undervattenslägena.

På insidan har det däremot hänt saker. Olympus har stoppat in sin TruePic VI-processor och det märks på den snabba autofokusen. Dock är skärpan inte alltid så bra, speciellt vid närbilder. Bilder tagna i svag belysning ser bra ut på kamerans skärm men på datorn syns det väldigt mycket brus. Överlag var det svårt att bedöma resultatet på kamerans skärm. Färgåtergivningen är medelmåttig och man får ofta problem med kromatisk aberration. Det var dock inga större problem med förvrängning av bilden.

Slutsats
Kostnaden för att göra en kamera tålig gör att de billigare modellerna helt enkelt inte är speciellt bra på insidan. Mycket riktigt är bildkvaliteten inte mycket att skryta om. Speciellt i dåligt ljus, vilket det ju är om man vill fota under vattnet. Men även på landbacken är det otaliga problem med bilderna. Dessutom är hanteringen inte den enklaste och man får inga finesser att tala om. Visst får man en tålig kamera för pengarna, men vill man ha bra bilder också får man gå upp i pris.