Det är ingen nyhet att vi vill ha tunna datorer, men först när MacBook Air lanserades 2008 genom att Steve Jobs fiskade upp den ur ett kuvert, började riktigt tunna datorer att långsamt sprida sig till vanliga användare. 2011 kom Intel på banan med begreppet ”ultrabook”, vilket innebär att datorn ska leva upp till en mängd krav från Intel för att få bära processortillverkarens officiella beteckning. En ultrabook får bland annat inte vara tjockare än 18 mm (om den har en skärm på 13,3 tum), batteritiden måste vara minst 5 timmar och rent tekniskt ska datorn minst bygga på Intels Sandy Bridge-arkitektur.

Egentligen är MacBook Air alltså inte någon tvättäkta ultrabook, men vi testar den ändå tillsammans med de andra datorerna eftersom alla Windows-baserade ultrabookar uppenbart är tänkta som konkurrenter till MacBook Air.

En ultrabook (eller MacBook Air) passar för dig som gärna vill ha en maskin som i stort sett är lika lätt och bärbar som en surfplatta, men som har fullständig datorfunktionalitet, inklusive riktigt tangentbord.

Kom ihåg att detta test är en ögonblicksbild. Sony deltar till exempel inte eftersom deras senaste modell inte hann fram till oss före deadline.

Så testade vi
Datorernas prestanda är testade med programmet Geekbench från Primate Labs i en cross platform-version som ger resultat som är jämförbara oberoende av operativsystem. Geekbench utför en rad typiska arbetsuppgifter på datorn. Resultatet mäts efter ett poängsystem, vars referens (1000 poäng) är en Power Mac G5 från 2003. En poäng på 6 000 betyder att den aktuella maskinen är 6 gånger snabbare än referensen.

Utöver prestanda har vi undersökt skärm, grafik, tangentbord (förutom avståndet mellan tangenterna även slaglängden, alltså hur långt tangenten måste tryckas in från viloläget för att ett tecken ska skrivas på skärmen), design, material, mått, vikt samt andra specifikationer (lagring, anslutningar, etc).