NIO EL7 är fullspäckad med teknik. Den har fler kameror och sensorer än jag tror att jag har sett i någon bil, högvis med högtalare och Dolby Atmos-ljud, och det kan göra något som bara NIO-bilar kan: nämligen att byta batteri under körturen, som ett mycket snabbare alternativ till snabbladdning. Röstassistenten är i fysisk form som ett litet robothuvud på instrumentbrädan för att betona att NIO är ett teknikföretag.

Och i motsats till vad många andra bilar påstår sig vara, är detta faktiskt en äkta SUV. En SUV, eller sports utility vehicle, är ursprungligen hög med massor av inre utrymme och byggd med mekaniska delar speciellt utformade för tuffa förhållanden.

Ett överflöd av crossovers

Idag dominerar det så kallade crossover-segmentet totalt. Vi kallar dem SUV helt okritiskt. Inklusive Tesla Model Y, som jag själv kör dagligen. Men kan en bil man är rädd att köra över ett potthål med, som riskerar en trasig fälg om du stirrar för hårt på den och vars terrängförmåga är noll, faktiskt kallas en SUV? Inte av någon annan än bilförsäljare.

NIO EL7 – en riktig SUV

NIO EL7 har gott om plats för alla i bilen och med ett tillräckligt stort bagageutrymme för att ta med familjen på långresor. Även utan en frunk, för det har den inte.

EL7 har komforten hos en sedan i premiumklassen, men det här är en bil jag inte är rädd för att köra i lera med. Med 20-tums fälgar som sitter på testbilen finns det tillräckligt med gummi för att köra upp på trottoarkanter utan behöva vara rädd för att repa kanten.

Den maximala markfrigången är nästan 20 cm, vilket är gott över tre centimeter högre än ovannämnda Model Y. Men bilen kan också sänkas till 10,8 cm om du vill ha sportigare egenskaper på landvägen.

Långresa

Tidpunkten för testet kunde inte ha varit mer passande. Precis när familjen skulle på en över 50 mils långresa till fjällen fick jag den splitter nya NIO EL7 för test. Familje-SUV:en skulle alltså testas på en riktig långresa, under en hel vecka.

Jag fick bilen i blått, som NIO kallar Airspace Blue, och jag måste säga att jag gillar den. Färgen kostar extra, likaså alla andra färger än svart, vitt eller grått.

Jag provkörde NIO EL7 tidigare i vinter för att kolla körförmågan i vinterväglag. Och medan jag minns hur mycket jag gillade den på snö, hade jag helt glömt hur rymligt den var. Här är det betydligt mer plats för passagerare än i min egen Tesla Model Y Performance. Men så är NIO också 16 centimeter längre och landar på 4,91 meter. Vilket är 11 centimeter kortare än sin storebror, den sjusitsiga ES8.

Som en dröm på vägen

I Comfort-körläge är bilen verkligen behaglig att köra. Den svävar högt över marken, med precis lagom mjuka dämpare, som effektivt sväljer ojämnheter i vägen. Fyrhjulsdriften fungerar alldeles utmärkt, du tar dig smidigt överallt, men jag skulle gärna haft lite mer tid på mig att ha roligt innan antisladdsystemet (ESP) tog över.

Styrningen verkar stabil, den varken under- eller överstyr. Jag blir fortfarande lite nervös av att hålla hög hastighet på en smal och slingrande väg i komfortläge. Bilen ger ett större intryck av att vilja köra i en rak linje än när du sätter den i Sport.

Det är också Sportläget du ska använda om du vill ha den snabbaste accelerationen, där 0–100 km/h går på 3,9 sekunder. Det är snabbt! Då är dämparna mycket styva. Bilen ligger som klistrad på vägen, men samtidigt känns varje litet gupp i vägen som en stöt i underarmarna. Lyckligtvis finns det också ett Custom-läge, där du kan göra dina egna justeringar av fjädring, styrning och vridmoment. Du hittar garanterat en inställning som passar dig.

Skärm och Nomi i centrum

I centrum för de flesta funktioner är pekskärmen och röstassistenten Nomi. Det lilla huvudet som vänder sig mot dig när du pratar med henne, och med en inbyggd OLED-skärm som visar humör och olika handlingar. Hon leker dirigent eller dansar när det spelas musik i bilen, och hon ser ut som om hon sover när hon är inaktiv. Om hon tycker att det är dags för en paus ser du henne med en virtuell kopp kaffe i handen.

Nomi talar inte svenska, så du måste kommunicera med henne på engelska. Dessutom kunde assistenten gott ha varit bättre på att förstå talade kommandon. Jag gillar inte heller det hydrauliska robotljudet hon gör när hon vrider på ”huvudet”. Det gör hon nämligen ganska ofta under körningen.

Nomi följer förarens blick, och om du tittar för mycket åt sidorna och inte tillräckligt rakt fram får du höra ”Håll fokus!”. Samma åthutning får förare som bär solglasögon som döljer ögonen, så den här funktionen har begränsat värde. Lyckligtvis kan den stängas av.

I slutändan använde vi Nomi mest för att ställa in temperaturen i kupén och sätena och för att ta familjefoton. Det gör hon nämligen gärna med kameran under backspegeln.

Fantastiskt ljud

Kupén släpper inte in mycket buller, inte ens i hastigheter över 80 km/h. En miljö som gjord för en bra ljudanläggning. Något bilen är utrustad med.

Hela 23 högtalarelement är placerade runt om, både i öronhöjd och på höjden, för att omsluta oss i ett halvklot av ljud. Surroundformatet Dolby Atmos stöds för närvarande endast via den inbyggda Tidal-spelaren. Men det finns också framtida planer för ett AR-headset, som kan infoga digitala element i den verkliga världen runt oss. Låt oss hoppas att det blir i parkerat läge, men det verkar som ett spännande koncept ändå. Låt oss också hoppas att bilen får några videoströmningstjänster med tiden.

Ljudet är klart, öppet och utan ett spår av dämpade sångröster eller instrument. Du kan spela högt utan att basen försvinner. Det är mycket bra kontroll här, och även om anläggningen i min Tesla kan spela ännu kraftfullare innan det planar ut, låter NIO-anläggningen renare och tydligare. Du kommer inte känna något behov av att uppgradera ljudet här.

Mindre imponerande snabbladdning

Snabbladdning längs vägen hade vi blandade erfarenheter av. Den ena gången kunde vi få över 120 kW i början och en total laddningstid från 10 till 80 procent på cirka en halvtimme. Nästa gång kunde vi få ned mot 50–60 kW från en likadan snabbladdare, med en laddningstid på en evighet.

Batteribyte

Man kan som sagt byta hela batteriet i bilen i stället för att snabbladda. Det bör ta cirka 3–5 minuter, och då kan du köra vidare med 80 procent laddning i ditt nya batteri. Då måste du ha ett hyravtal på batteriet. Om du köper batteriet tillsammans med bilen står du utanför ”utbytesklubben”.

Det finns för närvarande bara två Power Swap bytesstationer i Norden, båda i Norge. Fler stationer kommer så småningom, låt oss hoppas att det går snabbt, för det här är kanske det största försäljningsargumentet för den här bilen.

Processen är helt automatisk, bara lämna bilen i stationen som ser ut som ett litet garage. Jag hann aldrig besöka någon av dessa under lånetiden, men jag lovar att kolla upp det vid nästa tillfälle.

Krångliga menyer

Det här är en bil som kan mycket. Den har skön massage i framsätena, den har värme och kylning i sätena, avancerade inställningar för vindrutetorkare och olika inställningar för maskintvätt, läge för upphissning av bilen. Det blir mycket att sätta sig in i. Och listformatet är inte speciellt översiktligt, så det här är inte något du ska använda när du kör.

Bara att räkna ut hur man stänger av ljudvarningen som säger att man kör fort är svårt. Tips: Det är i Förarassistans-menyn och du måste bläddra hela vägen ner till slutet. De flesta kommer nämligen inte ihåg att stänga av detta innan körturen startar, men kommer vilja göra det så snart man hör ljudet. Detta måste nämligen avaktiveras varje gång man startar bilen enligt nya EU-krav.

Buggar

Det finns några buggar vi behöver prata om. Som när instrumentpanelen löpte amok och tände alla varningslampor, när minstingen vred på ratten med bilen avstängd under laddning. För att kunna köra vidare var lösningen att alla fick kliva ur bilen, inklusive föraren med nyckeln. Hålla sig borta i några minuter, så att bilen kan återställas, och komma tillbaka igen. Då startade den som om ingenting hade hänt.

Då vi var tvungna att ladda vid en större laddstation under hemfärden med 8 procent kvar i batteriet, mycket mindre än vi behövde för att komma hem, vägrade bilen att ladda hos alla tre laddningsleverantörerna. Lyckligtvis fungerade lämna-bilen-med-nyckel-tricket den här gången också. Eller var det för att jag slog på laddning innan jag pluggat in laddningskontakten? Vem vet…

Google-baserade kartor, med en svaghet

Bilen använder kartor från Google, men gränssnittet är NIO:s egna. Om du lägger in en destination som är längre bort än batteriet räcker till, kommer du att få veta att du måste ladda under resan. Men av någon anledning kom den aldrig med några förslag om var man skulle ladda på vägen. Irriterande.

Många körsensorer, men …

Bilens körassistent använder den kanske mest största mängd sensorer jag har stött på. NIO kallar systemet Aquila Super Sensing, och använder 33 sensorer inklusive en LiDAR. Oavsett vilken vinkel du ser bilen från, kommer ett skarpt öga att upptäcka minst tre kameror.

Detta bidrar också till att bilen har ett av de bästa visuella back- och parkeringssystem jag har upplevt i en bil. Det är verkligen en dröm att parkera denna kärra!

Därför är det en besvikelse att körassistenten inte imponerar. Den adaptiva farthållaren gör vad den ska, men bilen saktar inte ner för en sväng eller ett trafikljus. Om körfältsassistans är aktiverad drar bilen plötsligt åt höger när det dyker upp en buss eller en SOS-plats, i ett försök att hålla sig mitten i vägen hela tiden.

Jag har hört några rykten om att LiDAR inte är inblandad i självkörningen ännu, i brist på en tillräckligt bra algoritm. Detta är dock inte något som NIO vill bekräfta. Vad orsaken är kan vi bara spekulera i, men vi är fortfarande på ett tidigt stadie. Det verkar åtminstone som att bilen har nödvändiga sensorer och hårdvara för att detta ska kunna bli bra i framtiden.

Slutsats

När det gäller köregenskaper är NIO EL7 en sagolik bil att köra. Med en knapptryckning går den från att ligga klistrad på landsvägen, till ett offroad-läge där man nästan får lust att försöka köra över stockar.

Ljudsystemet är fantastiskt, här saknas det bara någon filmströmningstjänst för att dra nytta av Dolby Atmos-ljudet som bilen är utrustad med. Under tiden är det musik på Tidal som gäller.

Körassistenten är långt ifrån tillräckligt bra för självkörning, men den hjälper till. Men vi hade hoppats på ännu stabilare autostyrning, speciellt med tanke på att bilen har fler sensorer än någon annan vi känner till.

NIO EL7 har några problem och buggar, och det är lätt att fokusera på dem. Som röstassistenten Nomi, som har utrymme för förbättringar. Men det finns helt klart bilar med sämre röststyrning, och man kan nog förvänta sig att bilens digitala hjärna bara kommer att bli smartare i framtiden.

Till dess är detta en mycket bra bil, med en enorm outnyttjad potential.