Med plattan i mattan och den andra foten på bromsen börjar den tunga BMW:n skaka otåligt. Den morrar som en hotad hund. Sätter sig lite på bakhjulen. När jag släpper bromspedalen slungas den 2,6 ton tunga bilen framåt med en kraft som slår mitt huvud i nackstödet. När bilen passerar 100 km/h planterar jag foten på bromsen och huvudet kastas framåt. Det knackar i nackmusklerna.

Launch Control, heter det.

Lite drygt sju sekunder från noll till hundra – och sedan tillbaka noll igen. En gång till. Den här gången är jag mer förberedd. Jag hinner märka att det enda som är dramatiskt är det enorma trycket under acceleration, och hur säkerhetsbältet drar mig bakåt i sättet när jag trycker till på bromsen.

Inbromsningen är så kraftig att medpassagerarens säte blixtsnabbt försätts i kollisionsläge och bältessträckare klämmer fast honom i skinnsätena.

Men till skillnad från oss två verkar den stora bilen helt opåverkad av den brutala övningen. Det händer ingenting dramatisk under vare sig acceleration eller inbromsning. Bilen håller kursen och det finns ingen anledning att korrigera med ratten innan bilen står stilla på den nylagda asfalten igen.

Som nyligen lagts ut över delar av den 7,3 km långa Gotland Ring. En ganska spektakulär bana belägen i ett kalkbrott inte långt från Visby på Gotland. Ett passande ställe att testa snabba bilar på, alltså.

Racerbana

På parkeringen står en rad nya BMW M3 Competition. Jag ser några M4:or där också. Naturligtvis. Den långa banan med sina speciella kurvor och backar – och ett hopp! – måste vara perfekt för sådana bilar. Längre bort står en ännu längre rad med BMW iX M60. Som är en M-version av den enastående iX xDrive 50 och xDrive 40, en elbil som vi nyligen tyckte måste vara världens bästa SUV.

Nu står den här, till vårt förfogande, på en bana där sådana bilar snabbt kan verka malplacerade. Men BMW tycker tvärtom. För var bättre att testa en 619 hästar stark elbil med svindlande 1100 Nm i vridmoment än på en snabb bana? Bättre än på en landsväg, skulle jag vilja påstå.

Magen byter plats med lungorna när den stora BMW:n dyker nerför den branta backen. Kroppen nästan lättar i sätet och trycket är enormt. Det känns som att bli nersläppt för den brantaste backen i en berg- och dalbana. Jag ser plötsligt att det räknas blixtsnabbt till 200 km/h. När första kurvan närmar sig släpper jag pedalen och bromsar bilen hårt före vänster-höger-kombinationen och tar ett djupt andetag.

De enorma krafterna flyttar den tunga BMW:n snabbare än någon annan elektrisk SUV, men det är det massiva vridmomentet som verkligen imponerar. 3,8 sekunder 0–100 km/h är i samma klass som Porsche Taycan GTS Sport Turismo, Tesla Model Y Performance och BMW i4 M50. Men det är vridmomentet som skiljer prestanda markant från de andra. Accelerationen i fart, till exempel ut ur en kurva, ger en omedelbar knuff som håller lääänge, och när man släpper gaspedalen – eller wattpedalen – hör man ett morrande som påminner om en växellåda som växlar ned.

M60 är snabb. Svinsnabb, men inte lika hardcore som till exempel en BMW X5M Competition. Som är mer brutal, mycket mer högljudd och lika snabb upp till 100, men har en ännu högre toppfart på drygt 300 km/h.

Landsvägskörning

Man måste titta två gånger på bilen för att se att den är en M60 och inte en xDrive 50. De 22 tum stora hjulen räcker inte för att man ska se vilken iX det är. Man måste gå närmare för att hitta M-loggan på framskärmarna och M60-loggan på bakluckan.

På insidan hittar man inga skålade säten i gjuten kolfiber. Inte ens en sportratt, eller den blå och röda dekoren som talar om att det här är en BMW M. Man hade lika gärna kunnat sitta i en xDrive 50 eller 40.

Vilket inte alls är något minus, eftersom förarmiljön är uppfriskande fräsch. Med den hängande mittkonsolen, skärmarna som nästa svävar över den läderklädda instrumentpanelen och de mjuka multifunktionssätena. Som är ventilerade och har elektrisk justering av ländrygg och sidostöd. Samma sexkantiga ratt finns här också, och BMW:s ganska intuitiva operativsystem. Som kan manövreras antingen med iDrive-hjulet eller på pekskärmen.

Det är med andra ord mycket som skiljer en M60 från en X5M Competition, även på insidan.

Det är det på vanliga vägar också. Luftfjädring på alla fyra hjul är standard, detsamma gäller fyrhjulsstyrning. Rent allmänt är utrustningsnivån högre på en M60 än på en xDrive 50.

Bilarna känns inte olika på vägen heller. Komforten tangeras bara av Mercedes EQS, men man sitter högre här och har en oöverträffad överblick över omgivningen.

Omkörningar görs blixtsnabbt och utan dramatik. Men väljer man sportläget stramas styrresponsen, fjädringen och gasresponsen till. Kompositören Hans Zimmers ljudbild blir mer framträdande och man kan utnyttja toppeffekten på 619 hästkrafter som planteras ner i marken från alla fyra hjulen med permanent fyrhjulsdrift. Där det mesta av kraften går till bakhjulen.

Balansen är oerhört bra, bilen låter sig villigt ledas in i kurvan och ut igen utan alltför mycket understyrning. Det kränger mer än i en X5M, även i sportläge och med styvare fjädring, och fyrhjulsstyrningen gör den stora bilen anmärkningsvärt smidig. Men även i sportläget är inställningen mer inriktad på komfort än racing.

Drivlinan

M60 har samma 111,4 kWh-batteri som xDrive 50. Räckvidden är lite kortare, upp till 561 km, jämfört med 617 km i en 50. Förbrukningen är naturligtvis högre. BMW säger 21,7–24,7 kWh/100 km, vi lyckades få 20,9 kWh med blandad körning men kom snabbt upp i 25 kWh efter att ha kört bilen lite hårdare, lite snabbare och med fler accelerationer.

Bowers & Wilkins

Annars är en M60 lika rymlig och praktisk som en M50 och en M40. Vår bil var utrustad med det stora panoramaglastaket som kan bländas av med en knapptryckning i taket.

Man hittar förvaringsutrymmen på många ställen. I dörrarna och mellan framsätena, och det finns små fickor för att lägga undan telefonen. USB-C-kontakter för laddning finns mellan framsätena och på ryggstöden, som även har fästen för hållare för surfplattor och annat.

Bilen levereras med Bowers & Wilkins Diamond Surround Sound System. Ett mycket potent system med 30 högtalare, även i taket, rumpskakare i framsätena och 1615 watt effekt (!). Anläggningen spelar skjortan av de flesta hemmaanläggningarna och man kan koppla in en iPhone via Apple CarPlay och styra spellistorna på mobilen med knapparna på ratten, eller på skärmen.

Slutsats

M60 är den mest potenta versionen av BMW iX xDrive hittills och kombinerar häftiga prestanda med samma körkomfort som i en xDrive 50. Det har uppenbarligen sitt pris. En M60 är ungefär 400 000 kronor dyrare, och somliga hade kanske föredragit en ännu mer hardcore M-version av iX. Jag tror att prestanda i en M60 räcker långt. Som trots att den inte är en ren M-BMW är så vansinnigt snabb att jag tror att många häftigare bilar kommer att ha svårt att hänga med i den brutala acceleration 1100 Nm kan ge. BMW iX M60 är precis som en xDrive 50, fast mycket snabbare.

Bildgalleri