TZ18 är på pappret samma kamera som flaggskeppet TZ20 fast långsammare samt utan finesser som 3D, GPS och pekskärm. Man får helt enkelt en mindre komplicerad kamera fast med många av finesserna som hjälper till att ta bättre bilder. Tyvärr har man även snålat in på skärmens upplösning vilket egentligen är det enda vi saknar från storebror, möjligen även HDMI-kontakten. Att den ”bara” filmar i 720-upplösning är inget problem för de flesta. Som vanligt får vi ett rikt utbud av fotolägen från full manuell kontroll, via olika halvautomatiska lägen till en stor mängd scenlägen och automatiskt valt scenläge. Man kan även praktiskt nog lägga in egna snabbval med sina favoritinställningar.

Vi är extra förtjusta i snabbmeny-knappen som låter en komma åt just de inställningar man behöver i varje läge. Vad vi däremot saknar är en särskild knapp för att starta videofilmning, något som nästan alla konkurrenter har. Batterikapaciteten är utmärkt och prestanda är bra för enstaka bilder, men seriebildstagningen imponerar inte.

Bildkvaliteten är för det mesta väldigt bra utan många av de problem som annars är vanliga. Detta är inte så mycket optikens förtjänst som en väldigt smart bearbetning av bilderna. Vad kameran däremot inte kan göra något åt är en viss förvrängning av bilden i vidvinkel samt att den tappar kontrast i full tele. Under dåliga ljusförhållanden klarar den sig riktigt bra och det är inte förrän man går upp i extrema ISO-värden som bilden blir utsmetad. Mycket tack vare den utmärkta bildstabiliseringen.

Slutsats
Letar man efter läckra funktioner så är det storebror TZ20 som gäller. TZ18 är en avskalad billigare version men som behåller det viktigaste för att helt enkelt ta bra bilder. Och det gör den verkligen i de allra flesta fall. Det är bara i full tele som mindre problem uppstår. Det enda som känns snålt är den lågupplösta skärmen. Annars är hanteringen lika bra som vi är vana vid från Panasonic och bildstabiliseringen hjälper till att ta skarpare bilder.