Den nya designen är inte helt lyckad då den får kameran att se ut som en barnleksak snarare än en tuff kamera. Däremot känns den stabil om än med ett väl glatt och plastigt grepp. Det karaktäristiska fästet för karbinhake finns kvar. Kameran har två luckor med en enda spärr vilket är sämre än en enda med dubbel säkerhet som många konkurrenter har. Som tillbehör finns undervattenshus som klarar 40 meter samt en tillbehörssats med bland annat flytkropp. Kameran finns i blått, gult och silver.

D20 är den största kameran i testet och i kombination med den märkliga formen ger det ett obekvämt grepp. Funktionerna är utspridda över tre menyer vilket är lite förvirrande. Knapparna är på det hela taget bra, men man undrar varför den minst användbara menyknappen tar så stor plats och varför Play-knappen sitter på ovansidan. Som gjort för feltryck. Förutom autoläge och programautomatik finns en mängd effekter och scenlägen där undervattensbilder och snö har egna snabbval.

I svagt ljus får man tack vare den bakbelysta sensorn relativt lite brus och framför allt inget färgat brus. Dock har den ibland svårt att hitta skärpan, vilket är exakt samma problem vi får under vatten. Vitbalansen är inte heller korrekt. På land är vi nöjda med geometrin men hörnskärpan är sådär. Makrobilder blir dock väldigt bra. Färgåtergivningen är bra med undantag för något bleka rödtoner. Med undantag för skärpeproblemen är vi på det hela taget relativt nöjda med bildkvaliteten.

Slutsats
D20 är en helt ny kamera vilket inte bara är positivt. Där D10 var en billig och bra kamera med utmärkt ljuskänslighet har D20 blivit en av de dyrare kamerorna trots att den inte sticker ut på något sätt. Den är dessutom klumpigast och hanteringen är sämre. Trots att bildkvaliteten är bra och den blivit mer vidvinklig och fått GPS-funktion så hjälper det inte när konkurrenterna har förbättrat sina kameror minst lika mycket. Canons nysatsning är därför något av en besvikelse.