När man sade ”trådlösa öronproppar” för bara ett par år sedan så var självklart att det fanns en sladd som kopplade ihop vänster och höger öra. Men tiderna förändras, numera behöver man knappt ens säga ordet ”trådlöst” för att alla ska ta för givet att man pratar om helt trådlösa öronproppar. Nu är det bara finsmakare, audiofiler och hipsters som orkar ha kabel.
Om vi bortser från den uppenbara nackdelen – nämligen att det är dubbelt så lätt att tappa bort en öronpropp än om de två sitter ihop – så finns det flera fördelar.
För det första slipper man sladden som gnider mot kroppen. Det skapar oljud som fortplantar sig in i örat. För det andra sitter förstärkaren direkt vid högtalarelementet, vilket gör att högtalarelementet kan starta och stoppa extremt snabbt. För det tredje tar propparna väldigt lite plats i fickan och du behöver heller aldrig nysta upp kabeltrassel.
Kortare batteritid, lägre ljud
Det finns framför allt två nackdelar med helt trådlösa öronproppar. Batteritiden är ungefär hälften av de halv-trådlösa, ofta finns det ungefär 5 timmar i propparna – men sedan brukar det gå att göra ett par extraladdningar i fodralet (det har nämligen ett eget batteri och laddar propparna när de inte används).
Den andra nackdelen är att det finns ont om plats för förstärkaren, som alltså måste vara väldigt liten. Ofta kan helt trådlösa öronproppar därför inte spela lika högt på maxvolym. Ljudkvaliteten i övrigt behöver inte vara sämre i helt trådlösa öronproppar, men komprimerat Bluetooth-ljud är aldrig någon perfekt utgångspunkt.
Premiumklassen
I det här testet tar vi oss an öronproppar i premiumklassen runt 2 000 kronor. Det är en lite lägre nivå än toppmodellerna från exempelvis Bang & Olufsen, Sony och Sennheiser, men samtidigt en bra bit över de billigaste modellerna som kostar från tusenlappen och nedåt. Detta är en rimlig prisnivå om du är noga med ljud och funktionalitet.