Fidelio B8 är en vacker skapelse, med mycket mindre fotavtryck än både Samsung och den närmast vulgära värstingen från Yamaha. Definitivt något för folk som vill ha ett läckert hem, och den trådlösa subwoofern är också diskret och fin.
För att ge en känsla av surroundljud använder sig Philips av sin Ambisound-teknik. Med hjälp av smart ljudbehandling elimineras överhörning (crosstalk) mellan vänster och höger ljudkanal, så att höger öra bara får höra den högra ljudkanalen och vice versa. Med en högtalare är detta det närmaste man kan komma att sätta på sig ett par hörlurar, och ger ett intryck av surround. Och det funkar.
Soundbar-högtalaren har sammanlagt arton högtalarelement, varav tio sitter på ovansidan, uppdelade på fyra diskanter och sex ovala mellanregisterbasar (”race track drivers”). Dessa är vinklade snett upp mot taket, så att ljudet reflekteras ner mot lyssnaren. Vinkeln på elementen är noggrant uträknad, detsamma gäller deras inbördes fasrespons, för att ge en optimal känsla av höjd med film och musik som har Atmos-ljudspår.
Fidelio B8 är oerhört enkel att koppla upp: stick bara in HDMI-kabeln i kontakten som är märkt ARC och i motsvarande HDMI-kontakt på TV:n, så är allt klart. Att koppla videokällan direkt till högtalaren, med vidarekoppling till TV:n, rekommenderas bara om du inte har en Ultra-HD-källa som kräver HDCP 2.2, eftersom det inte finns.
Användning
B8 har ingen skärmmeny utan sköts på gammalmodigt sätt med direktknappar på fjärrkontrollen. Där ställer du in ljudnivå, bas och diskant samt nivån på höjdljudet. Välj ljudinställningar som Movie eller Music, som ger ljudet lite olika karaktär. En klar och tydlig display på högtalaren ger översikt. Det är ungefär allt du behöver hålla kolla på, plus Bluetooth-knappen som gör att du kan strömma musik från mobilen. Någon nätverksfunktion finns inte.
Ljudkvalitet
Philips-högtalaren ger ett godkänt intryck av surroundljud: den lite väl halsbrytande filmen ”Pan” har ett fantastiskt Atmos-ljudspår och Philips får fram essensen. Man anar att surroundljudet kommer bakifrån och att något även händer på höjden. En riktigt fin bubbla av ljud.
Men det är inte surroundkänslan som först och främst saknas. Det är ljudkvalitet i allmänhet. Dialogen är nämligen alltför hermetisk och onaturlig (lite bättre i Movie-läget än i Music-läget). När en stor mans- och barnkör sjunger Nirvanas ”Smells Like Teen Spirit” i en acapella-version låter det förkrympt och tamt genom Fidelio B8.
På vår Dolby Atmos-demoskiva finns en underbar vinjettmelodi med regn och åska. Här får man en liten känsla av regnet som faller från ovan, fast ljudet av åskan är metalliskt, tamt och onaturligt.
När det gäller musik, oavsett om det är i stereo eller surround, är detta inte heller någon ”höjdare” eftersom det låter betydligt mer hermetiskt och burkigt än med Samsung.
En liten besvikelse, med tanke på hur mycket vi gillade Fidelio B5 när vi testade trådlös hemmabio i oktober.