Om man ska ha en dator i ett nätverk så bör den ha ett egennamn. För många år sedan beslöt jag att ge de nya datorerna namn i alfabetisk ordning. Jag började då med Adam, fortsatte med Balder och så vidare till Znorquel. Sedan var det bara att börja om med Astor, Bamse och så vidare.
Detta har pågått i många år och jag vet inte exakt hur många gånger jag ”uppdaterat” mina datorer, men varje gång jag gjort det börjar det bli dags att göra det igen.
En av datorerna har jag dock aldrig uppdaterat. Den sitter i mitt huvud, och fungerar oftast skapligt. Jag har heller inte sett någon reklam för nya modeller, så jag har fått nöja mig med den jag har.
Ändå blir det problem ibland. Saker som jag lagt in i minnet verkar bara försvinna. Och vissa saker tar ofta alldeles för lång tid att förstå.
När datorer börjar bli sega är det ibland innehållet på hårddisken som är fragmenterat. Saker och ting ligger planlöst utspridda och blir svåra att få ihop. Med defragmenteringsfunktionen samlas då informationen bättre, och datorn blir snabbare.
Samma sak verkar hända i hjärnans minne. Om nätterna stuvas minnena om för att vi ska hitta dem bättre. Ofta passerar då blandade minnen själva drömfunktionen, och det uppstår intressanta drömmar med innehåll som blandats från alla håll i hjärnans minne. Semesterresan till Flen blandas med ett tv-program om månlandning och minnen från senaste melodifestivalen. Och plötsligt åker jag bil till månen och sjunger i melodifestivalen. Utan att gå till final.
Vilken kapacitet har då en mänsklig hjärna jämfört med en modern dator? Frågan är nog felställd eftersom en dator och en hjärna arbetar ganska olika. Förståsigpåare brukar ange att en mänsklig hjärna har en minneskapacitet någonstans mellan 1 och 2500 TByte och en hastighet av många tusen THz. Alltså högst osäkra uppskattningar.
Sammanfattningen blir ändå att en hjärna fortfarande är kraftfullare än en smartphone eller en toppmodern dator. Åtminstone på vissa sätt.
Hjärnan må ha stor lagringskapacitet, men det handlar om ett arbetsminne snarare än en långtidslagring som på en hårddisk. När maskinen slutar fungera försvinner informationen från arbetsminnet, liksom hos hjärnan. När personen stängs av försvinner all information från hjärnan. Ingen tycks veta hur man ska återskapa den. Inte heller går det att göra en fullständig backup på hjärnans innehåll.
De möjligheter som finns är högst primitiva: Vi kan berätta om ett och annat för andra människor som eventuellt lagrar den informationen i sina hjärnor. Men överföringen är inte exakt, och informationen förvrängs ofta när den kopieras.
Ett annat sätt att långtidslagra informationen kan vara att skriva bokstäver som lagras på papper eller i en dator. På det sättet finns en del av innehållet i Albert Einsteins hjärna lagrat.
Ett annat problem med den mänskliga hjärnan är sökfunktionen. Att söka i en dator kan gå snabbt och enkelt. All information finns tillgänglig. Ibland kan det ta tid, men förr eller senare går det att hitta vad som söks.
Sökfunktionen hos hjärnan är mer slumpmässig: Vad hette han som bodde i det där gula huset bredvid Snoken? Inget resultat.
Så, flera dagar senare, står det i tidningen om en politiker som heter Stefan. Och plötsligt plingar det till i sökfunktionen: Han hette ju Staffan! Logiken är fullständigt obegriplig, men sökträffen klockren.
Till hjärnan hör också ett antal in- och utgångar. Usb och hdmi saknas, men det finns en webbkamera (eller två), mikrofon och högtalare. Energiförsörjningen sker på ett lite annat sätt än i datorn. Hjärnan försörjs med energirika tillbehör som tycks föras in genom högtalaren. Energin är dock inte särskilt ren och koncentrerad (men ofta god), utan det bildas en hel del avfallsprodukter som hamnar i papperskorgen. Och när den är full måste den tömmas på lämplig plats.
Hjärnan har alltså en del goda egenskaper, men också en del tveksamma. Bör den alltså uppgraderas? Och hur gammal är modellen egentligen? Det verkar faktiskt som åtminstone min hjärna är av samma modell som de gamla grottfolkens. När kommer en ny modell? Jag har visserligen lagt in en hel del nya appar, men det har ju inget med hårdvaran att göra. Snarare kan det vara så att all programvara tar upp kapacitet från det som ska göras. Det är ju ett fenomen som är känt från datorerna också: hela tiden snurrar apparna och äter av kapaciteten till ingen nytta.
Men de nya apparna i hjärnan behövs ju ändå. Det är praktiskt att kunna läsa och skriva, cykla, spela gitarr och tömma en diskmaskin. Och inte minst att kunna använda en dator.
Men den nya, uppdaterade modellen av hjärnan lär dröja.