Med tanke på mässans inriktning skulle man lätt kunna tänka sig att de flesta frågor skulle kunna handla om ljud i allmänhet och hifi i synnerhet. Men inte.
De absolut vanligaste frågorna och tankarna som jag fick ta del av från de besökare som kom fram till mig var:
1: Visst är det du som är Åsa? 2: Har du Mustangen kvar? 3: Beklagar förlusten av dina föräldrar. 4: Tack för att du är kvar på tidningen och att du skriver som du gör. Det gör en redan bra tidning mer mänsklig och personlig.
Naturligtvis gör detta mig varm i kropp och själ. Eftersom jag ofta skriver personligt är det självklart lätt att hitta en naturlig inkörsport till ett givande samtal som rör allt från den nyinköpta ljudanläggningen till drömmen om att köpa tillbaka den fina Mustangen man ägde på 60-talet.
Samtidigt förstår jag absolut att alla inte delar samma uppfattning om min närvaro. Jag vet att det finns de som tycker att jag inte har på tidningen att göra. Dels för att jag är kvinna. Dels för att jag berör mjuka värden. Och att beröra mjuka värden innebär ofta att ha nära till sina känslor *rys* – och det har absolut inte med ljud och bild att göra. Basta!
Dessvärre vågar dessa människor inte komma fram till mig och prata öga mot öga. De skickar möjligtvis mejl och ibland till och med snigelpost. Vad det är för färg på en produkt är totalt ointressant. Om en förstärkare är snygg eller inte ska jag fullkomligt skita i. Jag ska genast sluta ”dra in” familjen och vardagen i mina texter och om jag skriver att ljudet från en högtalare får mig att rysa fattar jag ingenting då det inte alls säger något om högtalarens element eller frekvensomfång (trots att det oftast står angivet i faktarutan).
Nog om detta … Jag väljer att lägga fokus på det fina och bjuder här på lite sol …
En vacker vy tagen från planet igår när jag flög hem. Tack alla ni som besökte High End-mässan 2013 och ett extra stort och varmt tack till alla er som tog er tid att komma fram och prata en stund!
//Å