Allt började en relativt varm decemberdag förra året, närmare bestämt 5 december. Dagen innan hade Bruce Springsteen släppt sin hyllning till ”The River”-albumet (1980) i form av specialutgåvan ”The Ties That Bind – The River Collection”. Där bjöd The Boss på en djupdykning i arkivet med hela 4 CD-skivor (med 52 låtar) och 2 BD-skivor med mer än 4 timmars outgivet material, inklusive den nya dokumentären ”The Ties That Bind” där Springsteen berättar om svårigheterna med arbetet bakom skivan.
Samma kväll dyker det upp ett pressmeddelande från Columbia Record om en kommande turné för att backa upp skivan: ”The River Tour 2016.”
Nästa dag sticker chefredaktör Lasse Svendsen in huvudet på kontoret och säger: ”Aavatsmark, ta en tripp över Atlanten och ta reda på den 66 år gamla rockaren fortfarande är något att räkna med.”
Vi var inte direkt nödbedda. Flygresa och hotell bokades snabbt. Vi fick biljetter till Madison Square Garden, New York, söndag 24 januari och eftersom Springsteen på sin hemsida meddelat att hela ”The River”, från början till slut, skulle framföras på samtliga 35 konserter så var förväntningarna uppskruvade till max.
Klassiskt dubbelalbum
Trots uppenbara svagheter är ”The River” ett album som passar utmärkt för en livekonsert. Två år efter en av tidernas tuffast rockplatta, ”Darkness on the Edge of Town”, var det dags för betydligt muntrare toner på dubbelalbumet ”The River”. Med låtar som ”Hungry Heart”, ”Sherry Darling”, ”Crush on You”, ”Cadillac Ranch”, ”I’m a Rocker” och ”Ramrod” fick vi se den eleganta pop-rockaren Springsteen flirta med sin publik genom att spela gladrock, utan annat syfte än att underhålla publiken och få dem att dansa på bordet.
Med det sagt så har ”hybriden” ”The River” sina betydligt djupare och mörkare sidor också Med låtar som ”Drive all Night”, ”Independence Day”, ”The River”, ”Point Blank”, ”Fade Away”, ”Stolen Car” och ”Wreck on the Highway” gav Springsteen oss några av sina djupaste texter. På en skiva som är full av låtar som handlar om bilkörning och om att lämna småstaden, visade 31-åringen också sig från en mer vuxen sida genom att sjunga om äktenskap (”I Wanna Marry You”), och inte minst den mest klassiska av alla klassiker, titellåten ”The River” som handlar om hans egen syster och svågern som blir av med jobbet och alla de svårigheter som de råkar ut för. Mästerligt!
Och det var exakt det här som Springsteen var ute efter, att ge publiken en större och mer varierad upplevelse, en liten försmak av hans legendariska maraton-livekonserter.
Bara en enda gång tidigare har hela skivan spelats i sin helhet, 2009 i Madison Square Garden. Nu var det snart dags för en repris på samma episka arena – eller skulle vädergudarna spela oss ett spratt?
Missa inte Springsteens hyllning till New York City!
Oväntad turné
Enligt Springsteen själv var det nästan en slump att det blev en turné för att stödja samlingsboxen. Eller som Chefen själv berättade för Rolling Stone:
”We made the box set and there was no plan to tour, then we felt maybe we should do a show just to raise the flag and have some fun and make it a little more exciting. I said, okay, maybe we’ll do a show in New York, then that went quick to, maybe we should do a couple of shows. Then it turns into, maybe we should do a small series of shows, basically one-nighters, with maybe a little bit around the country.”
Det slutade med 43 konserter (i dagsläget) över hela USA under tre månader.
Snöstorm från helvetet
När vi packar väskorna på fredag morgon visar termometern förskräckliga 23 minusgrader vid Gardemoens flygplats. Vi hade hört att vädret skulle vara ostadigt i New York under helgen och att det förväntades komma en del snö under lördagen.
Stabila SAS tog oss behagligt över Atlanten, men ungefär en timme innan vi landar i The Garden State får vi besked om att morgondagens SAS-flyg är inställda på grund av stora mängder snö och kraftiga vindar. ”Säker bara någon som tar lite väl allvarligt på det här med säkerhet”, tänker vi i vårt stilla sinne …
På Manhattan möts vi av vackert vinterväder: två minusgrader, lätta moln och nästan vindstilla. Men när vi avnjuter en iskall Sam Adams Winter Lager på en pub vid Times Square är nyheterna på (på en av de 79 TV-apparaterna som präglar varje amerikansk pub!) och en bekymrad reporter berättar att en enorm snöstorm ska drabba mitt i hjärtat av New York under natten och att tiotusentals flyg är inställda och att kaos ska råda på gatorna. ”Jaja, amerikanerna älskar att överdriva och att överdramatisera”, tänker vi.
Å andra sidan så ser faktiskt bilderna från Washington DC ganska så häftiga ut.
När vi säger god natt är det fortfarande vackert vinterväder och – bokstavligt talat – lugnet före stormen.
När naturen kallar mitt i natten (blev det möjligtvis lite för många Samuel Adams) tittar vi ut ur hotellrummets fönster på elfte våningen i Midtown West. Efter att ha sett ett lätt snöfall och svag vind lägger vi oss igen och mumlar nästan i sömnen: ”Vad var det vi sade?”
The Day After Tomorrow
I nådens år 2004 gjorde Roland Emmerich katastroffilmen ”The Day After Tomorrow”. I den får vi se Jake Gyllenhaal och Emmy Rossum kämpa sig genom ismassorna på Manhattan när en ny istid plötsligt har drabbat vår planet. Storstaden ligger öde och övergiven och en underlig tystnad råder på de annars så kaotiska och livliga gatorna i världsmetropolen. Föga anade vi att vi skulle bli statister i ”The Day After Tomorrow” ”på riktigt”.
När dagen gryr väcks vi av en ylande vind som virvlar runt det (ännu så länge) lätta snöfallet och de höga skyskraporna och långa, raka gatorna fungerar som effektiva vindtunnlar som får blåsten att eskalera.
Lite smogroggy sätter vi på TV:n och möts av Poppys bekymrade Bambi-ögon när hon live från Columbus Cirvle på övre Manhattan berättar om vad vi kan förvänta oss under dagen. Hon är dramatisk och berättar att vi måste: ”Take care! Be careful! God help us all!”
Smått bekymrade sticker vi ut huvudet ur hotellfoajén och möts av en piskande vind och hård snö som ger ansiktet en frisk morgonpeeling. Härligt!
Snöbollskrig i ”Snowzilla” på Times Square
Amerikaner älskar att ge dramatiska händelser namn och årets episka snöstorm, som av meteorologerna kallades för ”Jonas”, döps snabbt till det häftigare ”Snowzilla” av media.
I egenskap av goda nordbor hade vi naturligtvis upplevt tuffa vinternätter förr, och kommer väl förberedda. Vi ikläder oss dubbla lager ylle, tjocka vinterkängor, handskar och halsduk – tills vi ser ut som Michelin-gubbar. Manhattan och ”Jonas”: Here we come!
På gatorna i New York råder ett milt och behärskat kaos. Det ligger redan närmare 20 cm snö som en vit matta överallt och de (få) bilar som vågar sig ut glider runt på Broadway. Vinterdäck är uppenbarligen inte standard i New York.
På Times Square är det redan stora snödrivor från plogbilarna och extatiska turister som älskar det exotiska extremvädret hoppar i snön och kastar snöbollar, och japanerna tar så mycket bilder att det nästan ryker om Samsung-mobiler. Vi rycks med och kastar en snöboll vi också.
Man kan ha mycket kul med snö – och NYPD …
Undantagstillstånd
Längre fram på dagen friskar vinden i och snöfallet tilltar. Det pratas om vindar på uppemot 85 km/h och att vi kan förvänta oss mer än 60 cm snö. Och ankarkvinnan Poppy Harlow på CNN bli allt mer bekymrad, vi kan nästan se hur tårarna pressar fram i hennes bekymrade ögon.
När vi promenerar längs Broadway mot Columbus Circle tvingas vi krypa till korset och köpa oss en mössa. Vinden kommer från norr och piskar oss röda i ansiktet. På väg mot Central Park möter vi hela tre (!) CNN-team – inga nyheter säljer så bra som kriser och katastrofer. Nu måste vi nästan klättra över snövallarna längs gatorna och det är uppenbart att staden inte längre klarar av att hålla gatorna fria från snö.
Plötsligt plingar det till i mobilen och ett mail från Madison Square Garden försäkrar att morgondagens konsert kommer att bli av som planerat. Eller som de uttrycker saken: ”Madison Square Garden rarely cancels or postpones events due to incliment weather.
Klockan närmar sig lunch och efter en lättare måltid på ett nästan folktomt franskt brasserie drar vi oss tillbaka till hotellet för att tina upp. På CNN kan vi se att guvernören förklarar undantagstillstånd och förbjuder ALL trafik i New York City från och med 14:30. Snöprognoserna växer ständigt och man vill försäkra sig om att utryckningsfordon ska kunna ta sig fram. 14 personer har redan omkommit (3 dog när de skottade snö!). Det blir alltså en nästen total stängning av hela staden. Inga bussar, taxibilar eller personbild får köra på gatorna och närmare 15 000 flyg ställs in.
Guvernören i New Jersey, Chris Christie, berättar om enorma översvämningar i The Garden State, mer specifikt är området runt Atlantic City hårt drabbat. Den republikanska presidentkandidaten är inte direkt obekant med naturkatastrofer: 2012 drog orkanen Sandy in överöstkusten och gjorde kaffeved av många av kuststäderna och dödade nästan 300 människor. Även han har ett budskap: ”Stay at home, stay safe and stay off the roads!”
Från halvtresnåret ger förbudet omedelbar effekt. Staden töms på folk och de flesta affärer, pubar och restauranger tvingas stänga eftersom de inte har folk som jobbar!
Staden som aldrig sover har plötsligt gått i vinterdvala. Det är nästan skrämmande tyst på de annars så hektiska gatorna. Inga bilar att titta på och nästan inga människor. Vi kan gå mitt på 7th Avenue utan att bli påkörda, när vi pulsar fram med snö upp till knäna och vinden isar in i märgen.
Ingen konsert, ingen mat och ingen dryck!
Vid sextiden kommer skräckbeskedet från Madison Square Garden: ”Bruce Springsteen and the E Street Band must postpone the performance set for Sunday (January 24) due to a tri state travel ban and safety concerns from severe weather!”
Dånande tystnad råder …
Här har vi korsat Atlanten med ett enda mål: att rapportera från en konsert, och så blir den inställd på grund av snö! Besvikelsen och frustrationen är enorm, vi söker tröst och välbehag i hotellbaren. Någon mat går inte längre att få på hotellet, nästa skift kommer inte till jobbet på grund av reseförbudet. Helvete! Fast ölen smakar lika gott som alltid.
Vi åttasnåret har vi bokat bord på en av stadens bättre restauranger (med vita linnedukar, till och med). Uppklädda pulsar vi oss fram genom snömassorna (som nu närmar sig 50 cm) och ser fram emot en läcker femrätters med vinmeny. Men inte den här gången! Eller som den sympatiske dörrvakten säger: ”Sorry Sir, but we’re closed due to lack of staff.”
Slokörade går vi ut i snöstormen men det visar sig att i vi måste gå i närmare 25 minuter innan vi hittar ett härbärge. Ett ganska så enkel italiensk restaurang längst upp på Broadway räddar kvällen – de har till och med linneduk. Men vi får veta att vi måste beställa fort, för de stänger snart. Ja, ja, ja, vi fick ändå en OK måltid ackompanjerat av ett förträffligt rödvin.
Konsertdag – utan konsert
Vi vaknar i en vindstilla stad, nollgradigt och med strålande sol. Körförbudet har också upphävts under natten, och New York skiner som en gnistrande vit diamant i den skarpa snön. 70 cm snö föll under 15 timmar på lördagen, vilket gör det till den nästa största snöstormen i New Yorks historia. De flesta butiker och restauranger håller fortfarande stängt. Kostnaderna uppskattas till chockerande 27 miljarder kronor. 30 personer omkom på östkusten och staden som aldrig sover är långtifrån ”back on track”.
Utan konsertplaner är hela dagen oplanerad. Vi tar en taxi ner till 9/11-minnesplatsen, som är stängd på grund, ”due to heavy snow”. Det visar sig dock att Springsteen är i stan – kanske inte levande live, men åtminstone som en häftig fotoutställning i Soho.
Utställning räddar dagen – och resan
Vi traskar upp till ”Morrison Hotel Gallery” där bland annat de erkända fotokonstnärerna Frank Stefanko, Lynn Goldsmith och Joel Bernstein har ställt ut sina bilder av Bruce Springsteen från tiden han skrev och gav ut ”The River”.
I en liten men härligt gammaldags lokal tas vi emot varmt. Vi får till och med kondoleanser för kvällens inställda konsert.
Utställningen handlar om The Boss tiden strax före han blev världsberömd (”The River Tour” 1980/81 var hans första världsturné), både på scen, i studio och privat. Nästan alla fotografier är svartvita och föreställer en ung, smal Springsteen som håller på att lägga världen för sina fötter.
Nära porträtt från ett nära, men ändå ack så avlägset, förflutet:
Om inte annat så fick vi med oss ett litet konstverk från New York – från självaste The Boardwalk i Asbury Park, New Jersey:
På bättre humör tar vi en tripp 546 meter upp i luften (hissturen tar 47 sekunder) till toppen av den högsta byggnaden på västra halvklotet, ”One World Trade Center”. Det strålande solskenet från en knallblå himmel gör verkligen slagordet rättvisa: ”See Forever!” Helt enkelt spektakulärt.
Lite mindre spektakulärt var att vi hade planerat en bättre lunch i restaurangen ”One” som på webbsidan utlovade ”fine dining”. Gissa två gånger… Just det, stängt.
Epilog
Onsdag kväll, dagen efter hemkomsten från New York, kommer den glada nyheten. Den inställda konserten har fått ett nytt datum: måndag 28 mars i Madison Square Garden.
Så förtvivla inte, kära läsare, recensionen av ”The River Tour 2106” kommer, fast två månader försenad …
PS! Dagen efter kom en officiell bekräftelse från Springsteens management att årets turné även kommer till Europa under våren/sommaren.
Och har du inte fått nog av rocken från ”Amerikas själ” efter en intensiv konsertsommar, så är Springsteen nästan redan klar med ett nytt akustiskt soloalbum. Stay tuned!
