För exakt 12 år sedan stod Bruce ”The Boss” Springsteen en iskall januarikväll på trapporna till den amerikanska kongressen.
Tillsammans med vislegendaren Pete Seeger framförde han ”This Land is Your Land” som en hyllning till den då tillträdande presidenten Barack Obama.
Krigszon
Vrid fram klockan till i dag och Washington DC ser ut som en ockuperad huvudstad, vilket ger associationer till ett maktövertagande i något afrikanskt land med en tradition av militärkupper, omfattande valfusk och en inneboende misstänksamhet från folket mot de som har till uppgift att styra dem.
Allt är oförklätt iscensatt av mannen som sitter högst upp på tronen. Fast förankrad bakom The Resolute Desk har demagogen, lögnaren och den auktoritära narcissisten Donald J. Trump ägnat de senaste fyra åren åt att systematiskt och helt medvetet undergräva den amerikanska demokratin och dess institutioner – i synnerhet rättsväsendet.
Hans tal till sin hårda kärna av ”lärjungar” i Washington DC den 6:e januari var en direkt provocerande orsak – och ett ”grönt ljus” – till stormningen av demokratins högborg: den amerikanska kongressen.
Trump lovade ett fredlig maktöverlämnande, men detta var vad han sade till församlingen som han under stormandet kallade för ”american patriots”:
‘Something’s wrong here. Something’s really wrong. Can’t have happened.’ And we fight. We fight like Hell and if you don’t fight like Hell, you’re not going to have a country any more.
So we’re going to, we’re going to walk down Pennsylvania Avenue, I love Pennsylvania Avenue, and we’re going to the Capitol and we’re going to try and give … The Democrats are hopeless. They’re never voting for anything, not even one vote. But we’re going to try and give our Republicans, the weak ones, because the strong ones don’t need any of our help, we’re going to try and give them the kind of pride and boldness that they need to take back our country.
Ett par timmar senare hade Trump-/MAGA-pöbeln stormat kongressen och skändat demokratin – och fem personer (varav en polis) var döda.
Rekord efter rekord – av lögner
Sedan Trump tillträdde har han kommit mer fler än 30 500 offentliga falska påståenden och/eller direkta lögner.
Han har aldrig haft som sin agenda, eller försökt, att vara president för hela USA, bara underblåst de frågor som avskiljer amerikanerna samt ohämmat ställt sig in hos sin hårda kärna av väljare.
Med god hjälp av sociala medier som Facebook, Twitter och YouTube har han varit den största förkämpen för att sprida konspirationer, hot och falska nyheter – så kallade ”alternativa fakta” – som hans anhängare har slukat med hull och hår.
Attack mot pressfriheten
Med sina ändlösa tirader av lögner och grundlösa påståenden har Trump skapat ett hårt och cyniskt politiskt klimat. En ständig dialog som har främjat splittring och polarisering.
Allt har toppats av presidentens uppenbara attacker mot den fria pressen. De som inte har svansat efter honom (som Fox News) har konstant angripits av Trump och hans team.
Han har indirekt legitimerat attacker mot pressen, tills det gick så långt att Committee for the Protection of Journalists förra sommaren (under de omfattande massprotesterna) skickade ut följande varning till sina medlemmar:
Taking into account the increased levels of violence and tactics used by both police and protesters, ballistic glasses, helmets, and stab vests should be worn. If there is a threat of live ammunition being used, then body armour should be considered.
Sådana varningar är bara något journalister som normalt verkar i krigszoner och failed states upplever.
Låt det vara helt klart att en attack mot den fria pressen är en attack mot oss alla! Pressen är långtifrån felfri och/eller opartisk, men den utgör en grundläggande del av all demokrati för att se till att maktapparaten synas i sömmarna, prövas och granskas. Det första som diktatorer attackerar är just pressen.
Blod på sina händer
Till sina nästan 90 miljoner följare har Trump lyckats skicka otroliga 60 000 tweets sedan han tillträdde.
Sedan höstens presidentval, och de grundlösa anklagelserna om omfattande valfusk eskalerade från Trump och hans juridiska team, har SoMe-kanalerna sakta men säkert börjat markera hans meddelanden som falska och vilseledande och till sist blockerades han helt och hållet.
Sorry, Twitter & Co, men det är helt enkelt ”too little, too late”!
När Jack Dorsey (VD för Twitter) plötsligt blir moraliskt upprörd och ska ta socialt ansvar, sittande på sin höga häst medan han gnuggar händerna över Twitter-aktiens kursutveckling, får vi en bitter eftersmak. Twitter hjälpte till att skapa och hålla denna farliga ”cirkus” vid liv.
Avstängningen från Twitter och Facebook är definitivt problematiskt ur yttrandefrihetssynpunkt. Värst är dock att SoMe-företagen själva är en stor del av problemet, när de med sina intelligenta algoritmer skapar en perfekt ekokammare där de som exempelvis tror att valet har stulits bara får flöden och ”nyheter” som stöder just det påståendet.
Jag vågar hävda att Trump aldrig skulle ha vunnit valet 2016 utan Twitter. Då fick han direkt (ocensurerad) kontakt med en stor grupp väljare som annars i liten utsträckning hade gått på valmöten eller läst så kallade mainstream-medier.
I 5–6 år har Twitter låtit honom sprida falska nyheter, hat, lögner, söndring och direkt farliga påståenden – i dag har företaget definitivt blod på sina händer!
Det ska bli intressant att se den närmaste tiden om huruvida SoMe-jättarna faktiskt kommer att följa sina nya riktlinjer och moraliska/etiska kompasser. Om det inte händer har de misslyckats.
Stresstest för demokratin
Amerikansk demokrati, dess institutioner och principen om maktfördelning klarade dock ”stresstestet”.
Visserligen har det knakat i fogarna ibland, särskilt under det senaste halvåret, men USA kommer att resa sig och komma på fötter igen.
Inte minst rättsväsendet har visat sig inte dansa efter Trumps pipa, till hans stora förtret ville inte heller högsta domstolen erkänna hans ogrundade anklagelser och stämningar i samband med valet.
I dag kunde Springsteen ha sjungit sin klassiker från Darkness on the Edge of Town-albumet The Promised Land:
I’ve done my best to live the right way
I get up every morning and go to work each day
But your eyes go blind and your blood runs cold
Sometimes I feel so weak I just want to explode
Explode and tear this whole town apart
Take a knife and cut this pain from my heart
Find somebody itching for something to startThe dogs on Main Street howl ’cause they understand
If I could reach one moment into my hands
Mister I ain’t a boy, no I’m a man
And I believe in a promised land
Ny stämning
När tio tidigare amerikanska försvarsministrar i början av januari går ut offentligt och varnar Trump för att sätta in militären för att försöka lösa konflikten kring valresultatet (#StopTheSteal) så kan det knappast bli allvarligare.
”American elections and the peaceful transfers of power that result are hallmarks of our democracy. (…) This year should be no exception”, skrev försvarsministrarna – tre dagar senare stormades kongressen.
Det som var bra med artikeln var att sex av dem var republikaner – varav två var utsedda av Trump.
Det är också ett tecken på ”mognad” och en förändring av stämningen att Trump lämnar Vita huset med historiskt låga siffror för stöd av befolkningen. ”Bara” 39 % anser att han gör ett bra jobb för USA. För övrigt är han den första presidenten i modern tid som under sin mandatperiod aldrig har nått över 50 %.
Att även hans mest lojala, ryggradslösa, anhängare i kongressen nu visar tydliga tecken på att distansera sig från honom, plus att flera i staben nu lämnar som råttor från ett sjunkande skepp är bra, men alldeles för sent och förefaller bara vara desperata försök att rädda sina egna skinn.
Trump har ägnat de senaste fyra åren åt att kontinuerligt undergräva rättsväsendet och demokratin, han har målmedvetet dragit ner på utrikestjänsten, helt enkelt för att han inte tror på diplomati och dialog. Han har flirtat öppet med diktatorer samtidigt som han skällt ut, förolämpat och ignorerat allierade.
Hans telefonsamtal till valtjänstemän i Georgia, där han försöker skaffa fram ”de saknade rösterna”, borde på egen hand vara tillräckligt för att tvinga honom att lämna sitt ämbete.
Det som förmodligen är det mest provocerande som hänt den senaste månaden är att alla Trumps blint lojala adepter (hemma och utomlands!), som nu står i kö för att distansera sig från demagogen, ”plötsligt” har insett hur dålig han var. Historien kommer att döma dem hårt!
Tråkig och pålitlig
En sak är säker, den politiska vardagen kommer att bli mycket tråkigare och mindre ”färgrik” när Donald Trump är omplacerad till en golfbil på sin resort i Florida – men tänk så befriande det kommer att vara att återvända till en viss form av normal politiskt diskurs, präglad av fakta, anständighet och respekt.
I kväll kommer USA, och världen, att något onyanserat att hylla en pålitlig och lite tråkig tjänsteman som har vigt sitt liv åt politiken. Absolut inte vårt förstahandsval som president, men tro mig, ALLT blir bättre än med person av Trumps kaliber i en sådan maktposition.
Joseph R. Biden har en formidabel, nästan omöjlig uppgift framför sig. Och budskapet om ett enat USA är en utopi. Amerikaner har aldrig varit ett förenat – eller jämställt – folk. Och det är en lång väg att gå från dagens ohållbara läge till drömmen om att alla som ska leva som ett enda harmoniskt folk.
USA:s musiker ställer upp
I år, som på alla tidigare presidentinvigningar, ställer etablissemanget i Washington till en fest som ackompanjeras av några av landets främsta artister.
I kväll kommer den ärkeamerikanska trubaduren Bruce Springsteen återigen att stå på scenen för att hyra en tillträdande amerikansk president.
Musikerna som finns på plats för att markera Joe Bidens installation inkluderar stora namn som Lady Gaga, Jennifer Lopez, Demi Lovato, Foo Fighters, John Legend, Jon Bon Jovi, Justin Timberlake och Mary J. Blige.
Lady Gaga inleder showen genom att sjunga nationalsången, medan andra artister uppträder från ikoniska landmärken över hela landet – alla med sina små bidrag för att minimera konflikter och återgå till någon form av normaltillstånd.
När Biden klockan 18.00 i kväll svär eden kan vi sakta men säkert börja lägga en fyra år lång mardröm bakom oss. Han kommer att avsluta med de bevingade orden: ”So help me God”. Den frasen står inte i konstitutionen, och i mitt blod finns inte en enda religiös gen, men just här, just nu, tror jag faktiskt att det inte är så dumt att också sätta sin lit till högre makter.
When the sun come shining, then I was strolling
And the wheat fields waving and the dust clouds rolling
The voice was chanting as the fog was lifting
This land was made for you and me